Idag skulle jag bara ta en lugn jogg eftersom det blev ett ganska hårt pass igår.
Första kilometern gick på 5:46 enligt SportTracks. Andra kilometern saktade jag ner till 5:51.
Nu är det där ett väldigt högt tempo för mig så det är inte alls förvånande att tempot sjunker allt eftersom, 6:07 på tredje kilometern och 6:20 på fjärde. Ändå är det fjärde kilometerns tid jag blir mest nöjd med för på den kilometern ingår det en helvetiskt lång backe som aldrig verkar ta slut som som alltid brukar knäcka mig annars. Den är över 500 meter lång och segdraget motlut som avslutas i en brant knopp. Att jag knäckte den kilometern på respektabla 6:20 är jag så jäkla nöjd med!!!
Att efterföljande kilometer gick långsammast är jag inte förvånad över, för då behövde jag verkligen få dricka. 6:37 tog den kilometern inklusive vattenpaus och sista hela kilometern tog därefter bara 6:17 så vattnet satte fart på spirorna igen. Sista nära 400m gick i tempot 6:06/km så det fanns t o m plats för en liten tempoökning på slutet, trots alla backar och motlut.
Fast imorgon blir det vilodag, det gäller att komma ihåg att det bara är fem dagar sen jag sprang 50km hur svårt det än kan vara att hålla benen i styr när det är så här underbart vårigt och soligt underbart varmt! Lycka är att få springa på sandfria trottoarer, känna asfalten under löparskorna och höra sin egen andhämtning, lugn och regelbunden. Gissa vem som älskar löpningen nu! Som jag har väntat på att slippa snö, is och kyla! Jag svettades som ett djur idag, i tunna sommartights, tunn vindjacka och funktions-t-shirt och jag trivdes med det! 🙂
Jag hittar säkert ut i skogen när jag lugnat ner mig lite, men först måste jag kalv-rusa av mig vårysterheten och då bryter jag väl nacken i terrängen så det är säkrast att jag hålls på asfalten 🙂
Håller med om att vintern har varit för jäkligt lång. Min antilista är dock is-snömodd-löpband. 🙂
Skogslöpning är underbart stärkande för både kropp och själ, men asfaltslöpning har sin plats hos mig också. Går ju betydligt lättare och snabbare. 🙂
Härligt att du är på G igen!
Jag är nog och lär förbli en asfaltslöpare, för jag älskar trottoarer utan grus och sten. Så nu är jag lycklig igen, för nu har gatukontoret sopat de flesta av mina gator så det är roligt att springa igen 🙂
Ingen is, ingen snö, ingen kyla, inga stenar, rötter, kottar, inget löpband och framför allt bara asfalten och jag. Jag älskar det, den här vintern var åt fanders för lång!
Härligt Annica! Låter som att du har återfått livsandarna nu? 🙂
Låter härligt Annica! Jag är imponerad!
Jaa, just nu är det nog underbaraste tiden på året att springa ändå. jag flinar brett jag med, så då är vi prilliga båda två 🙂
Tack Agneta, det är så himla gott för självförtroendet att få knäcka backen!
Det är den perfekta temperaturen att springa i. När det blir sommarhetta kan det vara för varmt.
Fint pass i övrigt! Grattis till backdödaren! 🙂
Visst är det underbart! Man får glädjefnatt och det är svårt att låta bli att krumbukta sig lite. Jag kommer på mig själv med att springa och flina ibland och folk undrar säkert om jag är riktigt klok. 😀