Vi har fått en sådan på jobb och jag har tillkännagivit att jag älskar den. Och det gör jag fortfarande. Det var nog mer så att det slog slint i förarens huvud idag.
Skulle på en vårdplanering i hemmet. Blev lite sen. Sen fick jag hjärnsläpp och hittade inte dit. Fick ringa först till assistenten och sedan till samordnaren innan jag kom rätt. När jag parkerat gjorde jag något man tydligen inte ska göra när jag låste bilen. Först gick det inte att låsa, jag tryckte på on/off-knappen några gånger, sen gick det. Kommer ut från vårdplaneringen klockan tolv, skitstressad (slutar tolv och min buss går 12:19). Bilhelvetet startar inte. Försöker med allt, läser i instruktionsboken. Inget hjälper.
Ringde samordnaren igen. Arbetsterapeut J kom ner, hon hade tagit med sig sjukgymnast B som har haft en Toyota. Han fick inte heller igång den. Dom hade åkt i en tvåsitsig bil…Som tur var hade sköterskan haft omläggning hos han som vi hade vårdplanerat, så jag åkte med henne till jobb. Sedan jagade jag efter numret till Toyota EuroCare (visste först inte ens att de var dem man skulle ringa) och fick tag i det på tredje samtalet. Ville åka hem klockan ett men borde kanske stannat? Gav dem B:s mobilnummer. De skulle höra av sig tio minuter innan de var på plats och ville bli uppmötta med nycklar. Mailade assistansnumret till samordnaren, sa till J att jag hade gjort det innan jag gick från jobb.
Jag till B & J att bärgningen skulle komma inom en timme. Efteråt blev jag jätteosäker. Hade Toyotakillen sagt två timmar? Tre? Fyra???? Messade J kvart över tre, då hade de fortfarande inte hört av sig. Har skitdåligt samvete. Känner att jag borde stannat och ordnat upp det eftersom det var jag som ställde till det.
Lämnade en kryptisk lapp om vårdplaneringen till arbetsterapeut C. (Typ med stödordsanteckningar och hemmagjorda förkortningar.)
Åt tre stora mackor och drack en balja te till jobbfrukosten men när jag gick från jobb klockan ett hade jag efter frukosten bara ätit en banan och hade fruktansvärd huvudvärk. Hemma och har fått mat i mig men näe, detta känns inte bra.
Önskar er en betydligt lugnare fredag…
Linda: Kanske det. Jag andades in tills jag kom hem, då andades jag ut och sen kapitulerade jag inför allehanda begär…
Milla: Märkligt vad stress gör med en. Har hittills inte varit några som helst problem med automataren, men igår när jag tokstressad irrade runt i byn började det rycka i vänsterfoten…
jag har automatväxlad bil, och kommer aaaaldrig mer köra bil med manuell växellåda 🙂
Hoppas det är lugnade ner sig framåt kvällen
Är det nu jag ska be dig att “aaandas…”? 🙂