Idag skulle jag kunna springa milen på ca 50 min, en dröm som försvann in i mitt vänstra ben och stannade där. Men den lever kvar. Typ när jag fyller 92 ska jag vara där.
Idag är jag en arg ung kvinna 😉 som blåser krutet ur mynningen och tänker….
ja vad tänker jag? att jag en dag ska vara hel…att jag en dag ska vara hemma… att jag en dag inte ska behova högtryckstvätta byasten, bli dungblöt och lerig, LIKE NEVER!!!!
sedan blir jag snäll igen och tänker att ”om Gud vill så kommer jag att springa milen på runt 50 minuter. Inte nu, men sen…snälla…