Idag hade jag för avsikt att köra samma pass som i tisdags, fast med ytterligare en intervall. Den planen reviderade jag snabbt, redan efter 500m insåg jag att det här ska jag vara glad om jag klarar två intervaller av.
Det är märkligt det där med humör. I förra veckan var jag jättesugen, och då gick det rätt bra faktiskt. Jobbigt men okej. Jag kunde tänka mig att det kanske kan vara läge att öka antalet intervaller snart. Idag var jag lite småstressad, lite försenad, lite distraherad och jag höll inte på att klara ens två intervaller – än mindre tre!
Fast om man bara tittar på siffrorna och skiter i att jag tyckte det var spy-jobbigt så blev det ett bra pass. Bra puls, bra fart, bra rakt igenom. Lite tröstande att jag kan köra ett så tufft pass utan att vara helt taggad. Det blev ingen ökning, men väl en skön bekräftelse på vad jag kan.
Definitivt, somliga dagar bara vill man inte och allting är supersegt. Sedan lossnar det … eller … 😉