Idag tillbringade jag större delen av min vakna tid på Bosön som gäst hos Svenska ju-jutsuförbundet. Av de 8 timmarna var cirka 4 effektiv ju-jutsuträning och vi fortsätter imorgon med atemi (slag och spark) och funktionell träning. Idag gick vi igenom stående och liggande kamp (randori), tekinker och kata.

Mina vader hatar mig igen. Nog för att jag förmodligen är en av löpstarkare bland deltagande ju-jutsukas men nu tycker mina vader att jag är ett jämrans kräk. Som vi sprang, studsade och hoppade omkring på mattan idag så fick vaderna ta majoriteten av belastningen. Men det är så det är att kampsporta, jag har bara inte lyckats kombinera kampsport och löpning så att mina vader tycker det är trevligt. Än. Jag jobbar på saken.

Jag får eventuellt ta det lilla lugna imorgon, idag var jag farligt nära att få kramp i vaden av ren överansträngning kändes det som och nu är den vaden (vänster) helt sladdrig och trött. Förmodligen kommer det här att drabba löpningen nästa vecka, det vore konstigt annars men jag får väl dimensionera löpningen efter förutsättningarna och kanske köra något som inte är lika påfrestande, vad nu det skulle vara.

Eller vila, möjligen. Fast jag har ingen lust med det. Jag är verkligen sugen på att få träna, använda det jag kan och det jag lärt mig. Jag älskar träningen, nu när det känns som det lossnat på riktigt och jag vet att det är nu jag måste vara försiktig för det är nu entusiasmen riskerar dra iväg med mig så att jag övertränar mig bara för att jag har så förbaskat kul.

Nåja, det är väl dagens i-landsproblem förmodar jag, har man inget värre att bekymra sig för ska man nog vara ganska glad trots allt.