Passet idag gick kanon, lika bra att klargöra det. Jag är vrålnöjd. Det är inte det kalkonen handlar om.
Jag är så skrämmande dum ibland att det slår gnistor om det helt enkelt. Det började igår, jag lekte med de nya skorna och jag slarvade när jag la tillbaka innersulan i de nya skorna. Detta noterade jag vid 6-7km och fixade till det. Däremot iddes jag inte sätta på ett compeed av rätt storlek så det blev ett litet. Det gick ju som det gick. Blåsan pös ut vid sidan av plåstret och blev stor.
Så idag satte jag ett STORT plåster på den ganska normalstora blåsan. Men jag måste satt plåstret snett för blåsan pös ut åt andra hållet den här gången. Igår tyckte jag jag att jag var dum så det räckte, skämigt värre. Men idag ställer jag mig vid skampålen alldeles självmant, för så slarvig får man inte vara helt enkelt. Jag kan inte ens skylla på de nya skorna, det hade ju varit bekvämt annars, men det mesta av blåsan bildades i mina gamla välinsprungna Pumor.
Nåja, jag fick till ett kanonpass och det roliga är att sista km petade jag upp farten i modiga 10,5km/h och gasade på. Det fanns krut kvar, det kändes riktigt bra att veta. Inte en gång hade jag ont i blåsan heller 🙂
Ja, fast jag blev ganska förvånad imorse måste jag erkänna 🙂
Men vad skönt!
Absolut, och efter att ha ägnat oss åt lite fotvård är den nästan helt borta 🙂
Jag skojar inte! Jag fpr lägga upp bildbevis tror jag för den har verkligen gjort en disappearing act 🙂
O stackars fot! Men det gick ju att springa ändå, t+