Jag är supernöjd med dagens löpning. Rundan kallar jag för stadshusrundan eftersom jag springer från Spånga till Brommaplan, genom rålis och till Stadshuset, där jag vänder nosen längs Karlbergskanalen och följer den tills jag ska vika av mot ICA Maxi i Solna. Sen fortsätter jag genom Sundbyberg, Ursvik förbi Rinkeby och så är jag tillbaka igen. Det är 30km mestadels asfalt och tanken idag var att jag nog behövde 4 timmar i alla fall. Där hade jag ju fel så det dundrade om det.
Jag gav mig ut, lät benen bestämma själv – till viss gräns. Vid ett par tillfällen ville benen hålla 6-minuterstempo men då bromsade jag medvetet. Men annars lät jag benen rulla på, så länge det kändes lätt och avslappnat. Vid 15km tog jag en gel, vis av skadan. Jag har väggat rätt ordentligt på den rundan när jag inte haft energi med mig.
Vatten gick det åt ganska mycket faktiskt, jag fick snabbstoppa på två bensinmackar för att fylla på flaskorna. Det var förskräckligt så törstig man kan vara då…
Så vad blev det då? Jo, 3:21:15 på hela passet (30,1km) och 2:16:42 på 21km och det är förskräckligt nära mitt personbästa på halvmaradistansen! Och då sprang jag i solen och hade det gott!
Jag är så nöjd att jag inte vet vilken fot jag ska stå på! 🙂
Intressant, det kan mycket väl ligga något i det! Det känns som att kroppen bara sväljer träningen utan problem, som om den väntat länge på att jag ska lägga i nästa växel.
Du har väl så många mil i benen nu så att du har nu nått det stadiet i dina kunskaper att det bara funkar.
Kunskapens olika stadier
1. Man kan inte och man vet inte varför man inte kan.
2. Man kan inte, men man vet varför man inte kan
3. Man kan, därför man följer det man lärt sig.
4. Man kan därför att man gjort det så ofta och mycket att det blivit en naturlig del av dig så ingen eftertanke behövs.
Jag nej! jösses, jag klädde mig för varmt idag igen, som om det skulle börja snöa när som helst 🙂
Idag hade jag 4st Perfecta 1,8dl-flaskor som jag fick fylla på två gånger, så jag bör ha druckit runt 1,4l ungefär. Fast jag drack mer för jag stod och tankade som en kamel vid vattenkranen också, men nånstans därikring i alla fall 🙂
Det är helt underbart, för jag jagar verkligen inte. Det bara går så mycket fortare helt plötsligt, när jag slutat glo på klockan ideligen 🙂
Jag behövde verkligen lätta lite på kontrollen, lita på kroppen lite mer.
Är du inte van vid vårvärmen som har tittat fram äntligen?
Hur mycket vätska har du med dig på en sån här runda? Skitkul att löpningen lossnar på alla sätt och vis. Känns som du jagar personbästa varje gång du är ute för närvarande 😀