Sprang en helt ny runda, så jag sprang både fel och jättesakta tyckte jag men jag hade det trevligt träningsvärken till trots. Det var inte kallt och inte halt. Hallonbergen gör skäl för namnet, det är förskräckligt kuperat där, och gott om slingriga cykelvägar att springa vilse på.

Jag såg när jag kom hem att så där jättesakta gick det inte i snitt och jag blev tydligen ganska glad sista kilometern, när jag äntligen visste vart jag var igen, för då pinnade jag på bra. Men min upplevelse (och det är den som är viktigast) var att det gick sakta, att jag tog det gräsligt lugnt och att jag inte gasade det minsta. Korta, avslappnade steg, inget tryck eller driv i steget, bara lugn löpning. Pulsen var ju inte så hög heller, så helt fel hade jag inte (men det fick jag ju bekräftat först när jag kom hem). Det är bara sista hela kilometern som sticker ut lite ur mängden, men lite kul ska man få ha 😉

Nu laddar jag för Karlstad 6-timmars på lördag så det blir antagligen ingen mer löpning… förrän på lördag. 🙂