Äntligen Fredag. Veckan var lång, lika lång som Långe Farbrorn, eller 70åringens apparat. Längre än ett dike, men kortare än en brevlåda.

Under dagen på Fabriken som aldrig sover, så inser Irondad att han har 280 månader kvar till pensionen, och det lär ju gå snabbt. Efter den tanken så vart sig dagen inte lik. Inte ens några överraskande flyttar piggade upp en deprimerad Irondad.

Muggkriget är snart vunnet. Självklart vinner plastmuggarna. Segerdansen filmas och läggs ut på YouTube ”såklart”.

Stämplade ut 1 timme tidigare, typ 1 timme närmare pensionen. Fortfarande 280 månader kvar.

Hemma på Hoho-vägen så var äppelträdet tomt på ungar, och huset likaså. Skiter i vart de är, för nu fanns tid för total depression, i väntan på pensionen. Fortfarande 280 månader kvar. Lagar mat och snabbröjer huset. Skittråkigt.

En efter en trillar ungarna hem. Liam med en kompis, och André är hos en kompis. Får hem de till maten. André önskar gå på disko ikväll, och självklart får han det. 100kr vill han ha, och 100kr han får. Liam önskar gå på ishockey ikväll, och självklart får han det. Irondad önskar simma i badhuset, men självklart får han inte det, och bryter ihop som tjej och drar sig i snoppen så den växer. Konstigt.

Irondad diskar och drar sedan till en bankomat för att hämta 100kr. Efter det handlar Irondad på Willys. Detta är beslut som Ironman får ångra bittert, för minst 30 Somalier har intagit Willys, och fy fasiken vilket liv de för. Ungarna tjuter, föräldrarna tjattrar enormt HÖGT. Inget annat än de hörs på Willys. Ibland börjar jag fundera över invandringspolitiken Sverige för, men inser att det nog finns en skitsmart plan med det här, fast jag är så liten så jag ser inte det smarta.
Så Irondad väntar tålmodigt med att få klarhet (köper begreppet humanitär hjälp, men undrar varför Köping älskar dessa Somalier så mycket, så inga från resten av världen får komma hit). Återigen väntar jag på det geniala i detta beslut. Väntar och väntar.

Väl hemma parkerar Irondad bilen, och går till huset där André gömmer sig. Dealar med de om att skjutsa hem André efter discot, och det går bra. Skäller på André för att han glömt låsa sin cykel, igen. WoW.

Bär in en balja med ved på altanen, och ser Liam plus kompis hoppa studsmatta i snöovädret. Tufft gjort, och de matar baklängesvolter, och blir blötare än i badhuset.

Sen dumpar vi Liams kompis på vägen (vid deras hus) till ishockeymatchen mellan Köping-Arboga. Väl vid Krillan inser vi att vi inte är ensamma, utan 619 andra personer finns visst där. Hittar en parkeringsplats på OKQ8, och Irondad skäms lite grand när han ställer sig just på den platsen man åker över till Scheeleparkeringen, men va fan, man lever bara en gång. Kul va?

Full ishall, eller det vart så när alla i publiken sitter ner. Irondad och Liam får skitdåliga platser, och Liam blir mindre glad. I första periodpausen smiter vi in i mitten, och tar 2 bra platser, vilket ger en glad Liam, och en glad Irondad. 2 personer som vart av sina platser vart mindre glada, men vad gör det när vi vart sååå gllladdaaaaaa.

Köping genomför en skitbra match. Någonting i Köpingsspel gör Arboga dåliga. För när Arboga väl satte högsta fart på deras forwards mot Köpings mål, så hann Köping inte med. Men Arboga föll, och Semjonov var skitkass. Det var första gången jag såg honom, och idag spelade han som en junior, en dålig junior. 3-2 vann Köping med mot Arboga, och det var fasiken välförtjänt.

Väl vid min suveränt parkerade bil så har jag fått en parkeringsgranne, en ny bil på Scheeleparkeringen som ställt sig lika sjysst som mig. 2 coola parkerare finner varandra. Plötsligt händer det. Kärlek vid första ögonkastet.

Hemma så hämtar Irondad mera ved. Startar en brasa, och ger ungarna kvällskäket. Huset är kallt, och frun vårdar Sveriges alla gamla och sjuka. Underbar hustru cyklar för första gången denna vecka, och det i Aprilväder, i Mars.

Irondad viker ner sig vad gäller träning idag. Fredag vart en vilodag, plötsligt händer det.
Känner att kroppen balanserar på gränsen mellan övertränad och utmattad. Ingen skön känsla, men vi lär oss. Kroppen tål mycket, men inte allt. Satt bredvid en dam på hockeyn som återhämtat sig otroligt bra efter en hjärnblödning, och detta bara för ett år sedan. Vi önskar damen lycka till.

Nu återstår bara att duscha, och det kan bli härligt. Efter duschningen blir det att ge sig på de 4 återstående 88:an glassarna. De är mina, bara mina. Här gäller djungelns lag, min lag alltså. Mugglar-Kungen Ljungan.

Tyar mycket mera, men måste lugna mig.