Idag är det Tisdag. Somnade lite tidigare igår, kanske 22.30, och det verkar vara rena rama dopningen. För Irondad vaknade mindre skittrött. Vad lär vi oss av det här då?

Ett fenomen jag inte törs nämna för någon är att jag får lite smärta i ”höger lunga” när jag äter mat/bröd och dricker kaffe. Förklaringen måste vara någonting enkelt, men konstigt. Har nu haft så i 2 dagar. Törs inte nämna detta för någon, för då kommer psykdoktorn plingandes, pling-plång, pling-plång.

Är fruktansvärt medveten om det kan vara Herr Stress som knackar på, och honom hatar vi, och honom ser vi gärna avlivad.

–    Varför tränar du så jävla mycket?

Denna fråga är populär. Kanske mera i periferin, än direkt till mig. Nu skall jag avslöja en superhemlighet, som jag avslöjat flera gånger förut. Fast för er som har cement i öronen, så kommer det igen. Kallas härmed favorit i repris.

En gång i tiden var Irondad en Ironboy, och skolade om sig till Kontorsråtta. Med råttans arbete så följde Ansvar. Med verktyget Ansvar följde ingen höjd lön, men Råttor skall vara nöjda med dagtidsarbete (sades till Råttan vid anställningsintervjun).
Sagt som gjort, Råttan kör igång med hög fart. Arbetet är roligt och tempot är högt. Världen förändras varje dag, och varje dag är den andra olik. Man kan säga att tempot är högt i 6år. Hur många år det tar för någon att få utmattningssymtomer är olika, och vissa individer får de aldrig, de bara dör vid 54 års ålder. Knall fall. Au revoir.

Julen 2010 firades med att alltid vakna 01.30, alltid. Detta är lite störande, för nätterna blir liksom längre än de borde vara. Man hinner titta många gånger på väckarklockan mellan 01.30 till 06.00, väldigt många. Antal vändningar i sängen var oändliga. Botemedlet vart Propovan, och då sover man som en död, och är som bakfull till klockan 13.00, för att sedan börja oroa sig inför nästa natt. Har ni inte provat på sömnproblem så kan jag rekommendera de, för ni tvingas omvärdera era liv.

–    Vad är viktigt i mitt liv?

Efter 6-7 veckor med Propovan så bröt jag med den medicinen en dag innan en Thailandsresa, och att bryta med mitt livs bästa kompis, det var svårt. Otroligt svårt.

Självklart får vi vård och omsorg på Fabriken. Psykologen och jag pratade mestadels träning, och då var Irondad nyfrälst löpare. Räddningen ur detta var nämligen löpningen, som med åren utvecklats till Triathlon, för knäna ville bara gå sönder vid enbart löpningen. Fast en sak som måste till vid dessa symptomer är att prata med din chef, direkt. Pronto.

Att sedan bestämma sig för att göra en Ironman, det kanske är lite korkat, men så vart det. Allt på en 18 månaders resa, som nu fortsätter. Vart resan slutar, det vet ingen.
I resan ingick crawlkurs (starten), och att köpa en cykel, innan jag ens cyklat en enda meter. Efter att ha cyklar mer än en meter så köptes en tempohoj. Resan kostade 50-papp, och som belöning för genomförd dröm så köpte Irondad en MTB för 10-papp. Tänker inte avslöja om dessa sista 10-papp ingick i 50-papparna.
En obehaglig sidoeffekt av att Irondad skaffade sig en MTB var att varje unge också fick sig en bra MTB. Dessa 12-papp ingick inte i de sista 10-papparna. 2015 års dröm är enklare, och det är MTB nedför Åreskutan. Vad kan gå fel?

Så när ni nu vet det igen, så har ni väl glömt detta tills påskaftonen. Fast ni kanske kommer ihåg någonting om träning Vs stress.

I Fabriken som aldrig sover, i Fabrikens mest överbefolkade rum så flyttade ingen Låtsaschef in, men min Riktiga chef hälsade på. Meeeeennnnnnnnnnnnn, helt plötsligt, utan förvarning så ramlade det in 2 mörka snubbar med tatueringar och byggde ett äkta runkbås, mitt i Fabrikens mest överbefolkade rum. Detta var både otippat, och otroligt. Nu kan vem som helst, när den känslan slår till, gå in i båset och få sig en lycklig stund. Om nu bara båsets nuvarande invånare är borta förstås. Vi får väl sätta upp en upptagetskylt på båset. Måste fylla på med tidningar och lotion i båset, samt se till att det luktar dam därinne. Fixar vi i veckan.

Klockan segar sig fram, och efter en evighet så är den äntligen 16.30. I motvind cyklar Irondad hem, och det går sakta. Hemma är underbar hustru hemma, och det trodde inte Ironman, för hon var hemma när jag cyklade till jobbet. Håller masken.
Ungarna verkar nöjda, och det finns visst något bonusbarn på övervåningen. André är på besök på annan adress, och det var visst hos 2 tjejer (bra jobbat, 8år och redan i mål). Maten fixad av underbar hustru, som var hemma, och inte vårdade Sveriges alla gamla och sjuka.

Hamnar i garaget. Liam och Underbar drar iväg, och André också, fast till annan adress. 10min uppvärmning på 180W, sen 6x6min på nya rekordet, 260W med 2min rullvila. Grispass.
Notering i dagboken: Inte titta på en komedi när jag kör ”gristunga intervaller”, för det fungerar otroligt illa med 180 i puls, och benen fulla med mjölksyra. Kom ihåg. Skratta med hög puls och mjölksyra är illa. Kom ihåg. 10min nedvarvning, sen in och sluka en tallrik med mat.

Efter maten så visade jag Liam hur man startar diskmaskinen, eller han fick göra det. Samt fixa igång tvättmaskinen med sportkläderna, inklusive hans shorts mm.

Notering: Nu försvann dagens stressymptomer, och det är 68min träning som sopade bort de, “Resettade”, och hjärnan fick tänka på annat. Fast har man nosat på väggen så är man för alltid lite mera ”lättstressad”, men man känner igen tecknen tidigare. Vad gäller?

–    Leva för att arbeta, eller arbeta för att leva?

Tyar mera, men måste sansa mig.