Irondad vaknar trött, och somnar trött. Säkert lika samma lika för er.

På vägen till Fabriken så susade en av Logistikdamerna om mig i full fart. Kan känna den osynliga kommentaren bränna i ryggen (fy sjutton vilket slapparsel, cykla så sakta och säger att han tränar sååååmycket).

Sist in i Fabrikens mest överbefolkade rum, som inte är överbefolkat alls. De 3 senaste hyresgästerna har blivit vräkta, och inga nya har flyttat in. Förutom en smygis. Alla överflödiga skrivbord är bortforslade, och skärmväggarna ett minne blott.

Arbetsdagen vart som vanligt ovanlig. Skulle filma människor som arbetar idag, men ingen frivillig fanns. Så Irondad arbetade med en huvudkamera i 60 minuter, och när jag var klar så hade kameran tagit slut på batteriet. Yes, succe.
2 timmar batteriladdning och inga frivilliga alls, så Irondad jobbade i 60 minuter till, och gjorde ett dåligt arbete. Kameran fungerade och batteriet räckte till. Ingen gör vågen när man kommer med en videokamera och skall filma personer i arbete. Vi filmar vidare imorgon.

Drängens Dräng kör egna stora projekt nu. Inget projekt kommer bli för stort för Hen.

Dagens tråkigaste nyhet var att Liam förmodligen fått en Morbus Crohnkompis, och det är inget man önskar någon alls. Runt samma ålder (lite yngre) och fick förmodligen sin diagnos idag. Hen hade också skyhögt  f-calprocinvärde. Liam hade 2000 i sitt skov, och dennes nu var 3000. Normal är 0-50 i detta värde. Bjöd in Hen att träffa Liam, för det kan vara bra att ha bekanta med samma diagnoser. Om inte nu så för framtiden. Det är bara 10st barn per år (sverige) i 10årsåldern som får diagnosen IBD. Så chansen att få IBD är mindre än att vinna på Lotto. Vi hoppas på en snäll MC här (det finns snälla förlopp).

Irondad har lovat ungarna att cykla MTB med de ikväll, och det medför att jag cyklar till Karlbergsbadet på lunchen. 15x100m crawl, sen 300m avbad. Enda överraskningen idag var att i min vila på 30 sekunder så var det en pratglad bekant som pratade med mig 14 gånger.
Varje gång jag simmat 100 meter så hade Hen simmat 50 meter, och bombade mig mig med frågor.

–    Vart bor du nu?
–    Vad heter du i efternamn?
–    Hur gamla är dina barn?
–    Vart jobbar du nu?
–    Jobbar du skift?
–    Får jag komma på en kopp kaffe?
–    Hur ser ert hus ut?
–    Är det kul att bo i hus?
–    Då ses vi någon gång snart när jag kommer på kaffe?

Otroligt svårt för Irondad att föra en konversation i min vila om 30 sekunder, för 10-15s av vilan så pustar jag mot kanten. Men Hen timade mina 100 meter med sina 50 meter otroligt bra. Så nu är det bara att vänta på ett besöka av Hen då. Tror inte jag sa ja, eller nej någon gång, eller det kommer jag inte ihåg ens. Var tvungen att be om ursäkt varje gång jag avbröt Hens många, många frågor med den klena ursäkten att det nu gått 30 sekunder, och nästa 100 meters intervall stundar. Så det kan gå.

Irondad stämplar in efter 1h och 22 minuter. Räknar lite snabbt att det blir ca 40 minuter minustid, och det fixar vi lätt. Vi får nämligen 1,4 timmar varje vecka, in på en tidbank, att nyttja personligen. Jag använder mina 1,4 timmar konstant, och det kontot växer aldrig. En del av tidkontot går alltid åt till ungarnas tidiga träningar (då jag slutar tidigare). Sååå enkelllttt.

Väl hemma så är familjen samlad, och ungarna har ångrat sig. De önskar leka med sina kompisar istället, och vägrar åka MTB. Det accepterar vi direkt, för detta får inte bli något tvång.
Dock kör Irondad MTB i Johannesdalskogen. 1 tur på milslingan ensam, och 1 tur med 2 nya MTB-kompisar, som körde som svin i skogen. Fy fan vad snabbt de körde. Irondad är feg, törs inte, och bromsar överallt. Skitsvårt att cykla fort.
Vi fortsätter in i Elundskogen, och Irondad ramlar när jag försöker cykla över ett ”litet” dike. Börjar blöda. De andra två liksom suckar med ögonen. Nu blir jag så förbannad så jag kliver av cykeln 4-5 gånger och går uppför, och går nedför vissa äckelstenar. Detta var inte kul alls. Dock mitt första pass i skogen, själv. De andra två är glada över att lämna/dumpa mig på Ugglevägen, och de rullar med ögonen. Hej då säger de iaf.

Päronen kommer på besök när Irondad pustar ut i soffan, och de tror förstås att jag suttit där hela kvällen.

Alla som tränar, och tränar menas då tränar. Alla som tränar (män), får behålla sina hormonnivåer så länge de tränar, för kroppen fattar inte att vi åldras när vi tränar. Testosteronnivåerna är lika höga på äldre tränande som ungdomarna. Förstår ni? Irondads testosteronnivå är lika nu som när jag var 15. Fattar ni? Fattar ni?

Tyar mera men måste duscha, och ÄTA.