André är för dålig för att platsa i KFF P06. Här förklarar vi varför.
Om jag fick vara stolt över KFF P05 igår, och deras spelande i Örebro,
så fick jag vara motsatsen idag. Glädjas över Liam, och hans lag där
alla får spela lika mycket. På olika positioner, och där tränarna
hjälper spelarna genom bra förmaningar.
Liam började med fotboll
förra året, samma förhållande som för André. Liam har fått spela lika
mycket, redan som ”dålig” nybörjare. Nu har Liam utvecklats bra, och är
helt ok
Idag spelade André i KFF P06, och får säkert spela 3
minuter i första halvleken, och 1,5 minuter i andra halvleken. Eftersom
KFF kvitterade sent i andra halvleken så vart han direkt utbytt, för vi
kan inte riskera en förlust.
André summerade själv, med egna ord
att han fick spela minst, för jag är ju sämst. Detta sade han med ett
leende. Som att det vore självklart. X fick spela hela matchen utan att
byta, för han är bäst. Y bytte 1 gång, för han är jättebra.
Eftersom André blir behandlad av tränarna som att han är sämst, vilket
de visar honom, så står han på planen nervöst, med händerna ihop bakom
ryggen. Jag som hans far vet att detta gör han enbart bara för att han
vet om sin position i flocken KFF P06.
Han blir även stillaståendes
ända till ena tränaren skriker för full hals på André, och då låter han
händerna gå isär, fast han vet inte vart skall löpa, och springa. Nu ser
jag som hans far att det enda han vill göra är att få vara på
avbytarbänken, för där gör han tränarna nöjda.
Så blir fallet inom
60 sekunder. Som far så önskar jag nu livet ur tränarna, och då sakta
och plågsamt. Fan ta er och vad ni gör med min son.
Eftersom jag
har en till son, som startade lika sent i livet med fotboll som André så
vet jag hur bra det kan gå om de bara får spela. Får uppmuntran och
fina råd om deras positioner mm.
Igår så satte sig Peter Åberg med
Liam och berömde honom i 3-4 minuter, om hans utveckling på 12 månader.
Liam vart 2m stor av detta. Peter var då Liams tränare.
Behöver jag nämna vad jag tycker om Bäst-Peter.
Det jag ser idag är som tortyr i mitt fadershjärta. Kniven vrids runt i
hjärtat under hela matchen. André ler sig genom matchen, och vet om
varför han inte skall få vara med, och varför han måste gå av planen
efter 90 sekunder i slutet på matchen. JAG ÄR FÖR DÅLIG, OCH DÄRFÖR
SKALL ÖVRIGA FÅ SPELA.
Detta gör ont i mig, detta gör säkert mera
ont i André.Fast han ler fortfarande. Jag vet att han nu är ännu
osäkrare, ännu svagare och att självförtroendet är än lägre.
Liam kommer hem. Fått spela som övriga, och jag frågar direkt om de
roterat runt på alla. Självklart säger han, som om det vore det mest
självklara i hela världen.
Fast det är inte självklart alls. Jag
ser inget hopp alls för detta, och om André spelar kvar i KFF P06 efter
sommaren så är grabben starkare än jag trodde. Min reservplan för André
är monutinbikeåkning i Kungsörs Sportklubb, för där medverkade han innan
han började i KFF P06 ”elitlag”. I Kungsör vart André uppmuntrad av
tränarna, trots att han var sist in i föreningen. Otroligt bra förening.
Den kan jag rekommendera.
Detta FB dagbokinlägg skiver jag med
sorgsen stämma. Känner mig så nere, och offret är min egen son. Jag vet
att allt inom föreningslivet är ideellt, och för det skall alla ha stort
tack för.
Fast det är jag som skall hantera en 8-åring idag som
är för dålig för att få spela i KFF P06. Det är då jag tar på mig
Irondadoverallen och går vidare. Har förklarat för Andre att han tyvärr
hade otur i livet med detta lag. Skulle han varit en KFF P05 så hade
livet varit guld och gröna skogar. Nu är du tyvärr en 2006, och den
årskullen skall han inte få spela för.
Känns faktiskt för jävligt
nu, känns som att jag borde prata med KFF. Fast jag vet också att det
jag skriver hittar fram till de det berör.
Hur gör vi nu?
Hur får vi tillbaka Andrés förtroende för laget?
Hur mycket kommer alla att blänga på mig för min feghet med att inte prata med tränarna på tu mans hand?
Jag valde detta för jag är skitbra på att skapa stormar i vattenglas.
Rör jag upp himmel och helvete inför hela Köping så händer någonting.
För ni som läser, ni känner någon som känner någon som vet. Denna som
vet kanske sitter i styrelsen och sätter kaffet i luftstrupen över detta
inlägg. Då händer det grejer.
Irondad blir inte populär, men
budskapet jag sätter blir än bättre än ett litet gnällsamtal på tu mans
hand. Nu får jag med mina känslor, och André känslor. Det får jag inte
på tu-mans-handsamtalet.Förlåt mig för min feghet.
Tack för mig. Tack för oss. Tack för idag.
Blir ett till FB daginlägg idag. Vi måste fira Köpings kommuns pudel. General Bissen äger.
Slut del 1.
Tyar mera.
Knappast. Därför skriver jag, och detta kommer hitta fram, garanterat. Forts följer.
Gör ont att läsa. Jag trodde vi hade kommit längre än så vad gäller behandlingen av barn i lagidrotter – min erfarenhet från mina barns fotbollsspelande ligger mer i linje med Liams. Kan detta verkligen vara i enlighet med klubbens normer???