Undrar varför man envisas med att somna mellan 23.00-24.00. Är det dumheten, eller är det bara vanlig kärlek som håller oss vakna? Vi vet.

Tror knappt det är sant när klockan ringer 05.45, och snoozar omedelbart, efter den gulliga armbågen från främmande makt.

Gör allas frukost, förutom Underbar Hustru, för hon skall vårda Sveriges alla gamla och sjuka idag, fast på eftermiddagen till kvällen. Liam vägrar komma ner, och jag väcker honom 07.25.

Cyklar till Fabriken som aldrig sover i snigelfart. Ja kära dagbok, mina ben är trötta på mornarna, och gårdagens kvällsintervallcykling med MTB i skogen lär vara en del av trötthetsorsaken. Ni vet, jag vet.

Stämplar in och kastar in matlådan i kylskåpet. Har sett att 2 Balkanboys fått flytta ifrån ett rum jag passerar på min väg till kylskåpet. Tänker en stilla tanke att de blivit kidnappade, men inser att de nog är bortflyttade, till vem vet vart och vem vet hur. Eller?

Annars börjar dagen som gårdagen slutade, typ med kaffe. Fast först är det morgonmöten och diverse andra tillställningar. Dagens överraskning är att någon saboterat det Drängen och hans Dräng gjorde före lunch. Irondad har ingen humor alls för dessa händelser, och ärendet är parkerat där det hör hemma.

Irondad inser att dagen på Fabriken bara försvann, eller nu glömde jag en sak. Drängen och hans Drängs projekt är utvalt till områdets projekt i Opening day imorgon. Inte första gången det sker och förmodligen inte sista. Läs som skryt. Snart tar Irondad betalt för värva projektmedlemmar.

Hemma så är våra barn färdigklädda för fotbollsträningen. Underbar Hustru har underlättat mitt liv genom att laga mat. Så Irondad skjutar iväg ungarna hela 700 meter. Åker sedan hem och lyxskiter i min ensamhet. Känns annorlunda. Förbereder maten, glasen, näringsdrycker och mediciner.
Tvättar och torktumlar. Diskar undan och klär på mig löparkläderna.

Åker sedan tillbaka till ungarnas träning och ser på den. Liam på ena planhalvan och André på andra planhalvan. Andrés träning slutar 18.30 och han knallar hem själv. Liams träning slutar 19.00 och han vill ha bilen.

Väl hemma så är allt förberett för kvällsmålet som nu är kvällsmaten. Irondad drar iväg för 12km terränglöpning i Johannesdalskogen, utan 4 träd som ligger som plockepinn över spåret. 5,35min/km.
Lagom till Irondad skulle löpa så började det regna konstant. Klädde på mig en extra jacka, buffen på huvudet och tunna vantar på händerna. Detta var perfekt i 1,5km, sedan kokade Irondad över, och jackan knöts runt magen och buffen hamnade i en minificka. Ärmarna kavlades upp, men Irondad behöll handskarna på. Såg säkert cool ut.

Hemma igen så bär Irondad in en balja med ved (tänder en brasa förstås), och måste akutröja nedervåningen. Samt tvätta allas träningskläder. Göra undervåningen fin, med minsta möjliga kraft, fast med största utdelning. Så enkelt är det.

Underbar Hustru ringer och får hämtning. Ungarna får glo på TV-n och kvällen är över snart.

22.08. Irondad är oduschad och otrevligt hungrig. 2 piggelinglassar mättade inte alls. 1 liter juice återställde bara det som svettats ut.

Dagen har gått i ett. 22.09 börjar min tid. Pip.

Tyar mera, men tiden rinner iväg.