Som ni funderat, som ni tänkt. Som jag funderat, som jag tänkt. Hur skall detta nu sluta?

Idag så ringde det i min telefon, jag svarade och sade att jag sitter mitt emellan fotbollsplanerna. Lagledaren för KFF P06 sökte sedan upp mig, eftersom vi var mindre än 60m ifrån varandra.

Vi hade en bra dialog, mycket bra till och med. Jag förstår till 100% att man önskar att jag kontaktat ledarna direkt istället för Facebook. Det förstår jag och accepterar att de önskar.
Nu valde jag FB kanalen, för jag ville det, och valde det.
Alla ledarna har haft möte och blivit informerade om mitt inlägg, och jag kan inte ändra på det som hänt, kan inte ändra på hur jag känner. Det är inte lätt i min själ att utlämna mig och mina kära på FB inför ”10st läsare”, som verkar vara mera. Det är jobbigt i mitt huvud, och jag tar stryk av detta. Nu återfår jag styrka eftersom budskapet gick hem och så har jag fått mycket, mycket beröm från olika personer i fallet.

Jag är tacksam över samtalet, jag är mycket tacksam att ledarna informerats om detta. Jag är nöjd nu. Än viktigare än att jag är nöjd är att André också är nöjd, fast han är ett barn på 8år, och de är nöjda för lite godis och en ett bra tecknat program på TV också.
André är medveten om vem som ställde honom åt sidan, och nu lär det bli annorlunda. Jag lovar att jag inte räknar minuter (fast när de kan räknas på en hand så räknar jag), och jag puchar inte mina barn inom idrotten. Irondad är inte en sådan förälder.

Men ett barn med en kronisk sjukdom så är en puchande pappa löjligt. Liam har Crohns, och jag önskar honom ett värdigt liv. Efter Liams sjukdomsbesked så ändrades mina drömmar om mina barn och deras idrott. Detta gäller också André.
André spelar ishockey och kör mountinbike. För 4 veckor sedan ville han helt plötsligt börja spela fotboll, och det fick han förstås. MTB lades på is. Min filosofi är att lagidrott är jättebra, och det ger många intryck. Positiva som negativa. Vinna och förlora. Agera som ett lag.
André är envis krabat, och om han fortsätter spela så kan han bli bra. När, eller om han vill avancera och öka mängden träning så kommer det bli så. Vi lyssnar på vad ungarna önskar.

Tack KFF P06 för att ni tog till er av min ”kritik”. Fast kritik är inte riktigt rätt valt ord. Jag skriver exakt om det som hänt, och beskriver mina känslor. Inga lögner, inga felskrivningar. Det jag skriver, det har hänt. Tro inget annat.

Är övertygad om att detta är som väckarklocka, och det är bra. För eftersom det hände André i 2 matcher av 3 så tror jag inte detta är en tillfällighet. Nu tar det slut, väckarklockan ringde och påminner om varför vi gör det här. Vi älskar våra barn och önskar de allt gott inom lagidrotten. Lagidrott som är så underbart när alla parametrar är rätt.

Tack KFF för positiv respons. Respekt för detta. Inget ”tråkigt” som inte för något gott med sig. Vi behöver alla en väckarklocka ibland. Även jag.

Irondad är inte perfekt, är inte fulländad och har inga högre tankar om sig alls. Jag är märkt av livet, jag är märkt av händelser som skett under mina levnadsår. Dras med mycket huvudvärk och lever i landet stress alltför mycket. Dock vet jag att det är vad jag gör för mina medmänniskor som räknas. Att vara en medmänniska, att vara trevlig, att vara mänsklig. Ser du att någon är ledsen så fråga om hen behöver prata. Ser du att någon drar sig tillbaka så fråga snällt om du kan hjälpa. Det är detta som berättar om du/vi är bra människor.

Det har varit jobbiga 48h sedan jag skrev inlägget om Andrés match. Att gå och vänta på reaktion som komma skall. När väl konfrontationen är igång så låter jag hen styra samtalet, för mina kort är redan lagda sedan länge. Allt gick bra. Allt kommer bli bra.

Det var värt det.

För någon vinter sedan vid förra ”incidenten”, med samma fokus så lovade jag hen att när detta sker igen så kommer jag agera exakt likadant. Hen då var inte imponerad, men ändring vart det. Dåligt vart bra, som sedan vart skitbra (i en annan förening).

Lovar härmed att agera exakt likadant när någonting likvärdigt sker igen. Imorgon eller om 30år. Kanske är jag då farfar och agerar för mina barnbarn.

Det är värt det.

Nu lämnar jag detta. Tack KFF för respons.

Dagen på Fabriken veks åt avdelning kvalitet. De kör med Drängen och hans Dräng. Vi är nu anställda av avdelning kvalitet. Kan för övrigt nämna att min chef och hans uppdragsgivar-chef är personer som inte räds konflikter alls. Detta är uppskattat för då gror ingenting alls.
Det är otroligt bra när Bossarna tar alla konflikterna direkt, och då blir det bra. Ibland måste andras chefer informeras, och då händer det bra saker. En del tår blir ömma, men de läker.
Ser ni likheten?

Incident. Agera och informera på rätt nivå.Ta tag i situationen och agera. Tänk er när Bossen kommer och tar tag i konflikterna direkt. Ingen slipper undan, och luften rensas.
Båda parter kommer till tals och enas om en väg att vandra. Har någon agerat fel så är en spark i röven inte fel. Irondad önskar också en spark i arslet när han gjort fel (och det händer), och gärna en klapp på axeln när han gjort något bra (och det händer).
Ser ni likheten?

Verkar som om bilen är vår nu. Helt osedd V70. I en stad en bra bit från Köping.
Säljaren verkar vara, hmm, en säljare. Köpte vår husvagn exakt på detta sätt. Vad kan gå fel?
Köpte vårt hus på blocket, hmmm, vad kan gå fel.

Teijo köpte mina Asics Kayano 19. Samma pris som jag gav, minus frakten. Tack Teijo.
Sålda alltså.

Tänkte träna efter ungarnas fotbollsträning. Mitt huvud behövde träna, och hjärnan krävde att få träna. Hela förbannade jävla kroppen skrek på träning efter 48h med hjärnmassaker.
Valde att lyssna på kroppen, och vilade istället. Mitt vänsterknä hade ont igår, men är idag i princip helt bra. Ironman vilade idag (räknar inte ett gympass som träning).
Våga vila, träna på att vila. Det är inte lätt för mig.

Smort knäet med en tub bra-grejer.

Lagat mat, diskat och röjt i huset.

Tyar mera men hjärnan måste få vila.