Att sitta på toaletten och dynga ur sig diarre brukar i vanliga fall vara ett illavarslande tecken. När Ironman för andra gången idag skiter ur sig, så är det med ett leende på läpparna. Nu blir magen mindre, och Ironman känner sig mindre fet. Fetman som smugit sig på är av den lömska sorten, typ tristessfett.
Efter Kalmar Ironman i Augusti har träningen bytt karaktär, och långpassen blivit kortpass. Då kom tristessfettet. Det fett som är svart i färgen, och grogrunden sitter i pannloben, och är en del av psyket. Efter kortpassen så anlände höstens/vinterns sjukdomar, och det är inte sjysst mot en medelålders fet Ironman, som dragit på sig tristessfett.

Cykla till jobbet säger ni. Dra åt helvete säger tristessfettet, för det biter inte på det svarta fettet alls. Svart fett syns inte i natten.
En person som kan simma 3.8km, cykla 180km och löpa 42km bör vara vältränad. Det syns inte nu, för det svarta fettet, typ 4000g har lagt sig som en kudde 20cm ovanför picken. Kommer det 4000g svartfett till så kommer picken bara synas vid stånd. Bådar inte bra, bådar olycka, både för picken och dess stolta ägare.

Hur tror ni det känns att behöva hålla in magen hela dagarna? Vägrar flytta på spännet på bältet, och bältet skär därmed in magen. Vilket ger en konstant påminnelse om fetman.
86kg. Inte så mycket säger ni? Men detta skall jag släpa runt med, tills fots, tills cykels och till simms. Tror ni det känns skönt med badbyxorna i badhuset, men magen indragen? Fan säger jag. I-världsproblem ekar det i mitt huvud. Afrika svälter.

– Varför har du diarre?
– Äter ju Thailandsantibiotika. Bredspektrum, och 1g-piller. Magen min reagerar, och pillren vann kampen över magen.
– Min förmodade bihåleinflammation är på tillbakagång. Idag snyter jag inga klumpar i regnbågens alla färger längre. Dock får jag hostattacker efter 5-8 minuters cykling, till och från arbetet. Har varit förkyld i snart 3 veckor. Ingen träning alls, nada. Trött, fet och 40, som Pasi Salonen´s föreläsning heter. Skit också. Allt har sin tid, och min tid är nu. Fettiden alltså.

Nu är inte jag trött av mig, för när jag inte tränar så tar ABC personligheten vid. Trycker ner den med våld. Tröttar ut hjärnan på jobbet ist.

Om vi beställer en resa till Dominikanska Republiken så måste jag tammefanimig banta innan. Ok, det är bara 4kg, men de stör som 8kg. Eller så kommer jag igång med min träning strax och skärper till kosten. Då kommer jag nog snart ner till de 82kg som är godkänt. Hepp.
Ni förstår?

På fabriken tog jag idag på mig andra personers kläder, och gjorde deras arbete. Detta är alltid lika roligt. Alltid kul att agera utanför ramarna, speciellt om ramarna är rörliga, och sitter på hjul.

Igår köpte jag ett nytt bilbatteri till frun, eller bilen. Idag tankade jag den, för den kördes på kärlek. Det går inte bra, för det är fel oktan på kärleken. Frun betalade batteriet med kärlek. Konstigt, eller?

Idag vart killarna i familjen utvisade för att huset skulle fyllas med damer. Underbar fru tyckte vi kunde köpa kebab, och det gjorde jag, för 180kr. Som raderna ovan, för att kunna åka till kebaben krävdes det tankning. Liam fixade det. Jag skötte kortet.

Efter tankningen hittade vi kebaben, och Ironman åt sig fetare och ungarna åt banne mig ingenting. Nästa gång får de makaroner ist.

När kebabtallriken var uppäten drog vi till Fabriken, och kollade dagens beställda arbete. Allt pågick som det skulle. Ungarna livade upp, och de vart tysta när de fick låna de trådlösa hörlurarna. I turordning. Tjatandes om inte låten för den andra snart var slut. Argghhhh. Tjat.

Efter Fabriken chockade jag ungarna genom att bara köra bilen till min mormor. Inte allmänt jubel, men Irondad tystade ungarna med fakta. Vi har inte hälsat på under för lång tid. Mormor är inte ung, och lever inte för evigt. Det fick tyst på de. De menar väl, men det låter fel. Vissa saker skämtar vi inte om i fortsättningen.

Kommer hem till ett tjattrande hus. Låter säkert mindre på dagis. Vuxna damer, alldeles över tonåren. Finns en som har samma intresse som mig, tuttar och rövar. Vi blir presenterade. Vi finner varandra, och hennes tuttar är större än mina.
Ungarna får en smärre chock, fast de känner sig som i skolan, i ett klassrum utan lärare. Grattis. Jag fixar köket, för det är till min fördel i det långa loppet. Inga tjänster här utan en BAKtanke. Röjer bordet, och underbar fru svassar förbi, och luktar rök. Fanskapet har säkert rökt, för det måste en människa som slutat röka göra om en sådan människa dricker 1 glas glögg. Viktigt att belöna kroppen med att röka igen. Viktigt, viktigt. Idiotiskt, idiotiskt. En knarkare som bara belöningsknarkar lite granna för att hen lyckats sluta knarka. Grattis. En alkoholist som bara belönar sig med 2 öl och 3 groggar vid fotbolls-VM, för att hen blivit nykter. Grattis, hur tänker vi nu? Kanske har jag fel på luktsinnet?

Ungarna kanske somnar. De brukar så göra. Jag hittar julmust, och den är svart, och lär inte synas i svartfettet.

Hoppas Ironman kan börja träna på Tisdag, för då är Thailandspencilinkuren slut. Då är det lite mindre än 300 dagar kvar till Ironman Barcelona. Kanske gör jag den tävlingen, och det är förstås för att sätta press på mig själv som jag nämner det här och nu. Behöver lite framgång nu. Att pissa och skita ger inga pengar alls. Tungt.

Tyar absolut mera, men damerna kacklar sönder min kväll. Dock har de trevligt, och trevligt låter