Alla skriver alltid en ”racerapport” efter genomförd tävling. Irondad skriver en årssummering, igen. 1 år sen förra.

Tiden efter Kalmar Ironman 2014 var tuff. Efter att man lagt 18 månaders inriktad träning inför en enda tävling, så går luften ur en efter att målet uppnåtts. I de 18 månaderna ingår crawlkurs och cykelinköp.
Från September till December genomfördes en hel del rullskidåkningspass och ett pass styrketräning per vecka. Irondad körde Älghufs i våran skog och allt var frid och fröjd på torpet. Fast det fanns fortfarande inget mål, ingen tävling och därmed tappar man lite gnista i varför man tränar, och för vad. Körde igång sent omside med trainern på förvintern och skippade därmed skidorna. Lade in simning och löpning i schemat, och vips var man en triathlet igen.

Efter julen 2014 så går en deal igenom med Underbar Hustru. Att Irondad får köra en IM tävling, och därmed rampa upp träningen. Irondad och Underbar Hustru skulle få sin första weekendtur ihop, utan Skitungarna AB. Våran första tur någonstans utan kidsen.

Vecka 2 startade Irondad träningen. Rampade upp sakta, och innan vecka 2 hade jag 8 veckor sjuk med bihålor och sådant skit.

Träningsplanen inför IM Mallorca var klar. Ingen sluttid skall uppnås, enbart in i mål innan 16h. 1 simpass, 2-3 cykelpass, 2 löppass och 1 styrketräningspass per vecka.
Under vintern, våren och sommaren så löpte jag aldrig längre än 16km, cyklade aldrig längre än 100km och simmade aldrig längre än 2,5km.
Som belöning till mig själv för att ha genomfört Kalmar Ironman så köpte jag MTB i carbon. En otrendig 26 tummare, och den cyklade jag mer på än tempohojen. Fast tempohojen fick ta över i Augusti och September.
Tyvärr spelade Irondad fotboll i Juni och skadade vänstra knäet, typ inre menisken. Denna skada satt i enda till IM Mallorca den 26/9 2015.

Liam fyllde 10 år i Februari och det betyder att han nu är en stor grabb. Han går nu i fjärde klass och det rullar på bra. Somrarna lirar han fotboll och på vintrarna spelar han ishockey. Liams kroniska sjukdom är fortfarande i remission, och det är det enda som betyder någonting. Hälsan är viktigare än ni tror. Morbus Crohn är en elak sjukdom.

André fyllde 9 år i Augusti, och är en ganska så stor grabb. Som ni förstår så går han i tredje klass nu. Denna kille lirar också fotboll på sommaren och ishockey på vintern.
André har också en problemmage, men den är lättare att kontrollera. André gjorde en ögonoperation för 1 år sedan, som i dagarna kollades upp. Fast allt såg bra ut.

Underbar Hustru fyller, hmmm, och hon brottas alltid med en problemmage. Hon har f-calptrotecinvärde på 250, och det indikerar på IBD (Inflammatory Bowel Disease).
Jobbigast för Underbar är att hon har atopiska eksem som alltid kliar, alltid. Finns ingen som kliar så mycket som Underbar. 24h timmar om dygnet arbetar hon med kliandet, julafton som midsommarafton. Ingen pause alls.
Underbar har dansen som sitt andningshål i vardagen. Hon sponsrar de lokala gymmen med sitt tränande.

Semesteråret 2015 var ok, eller helt ok. 15 dagar i Mexico i Februari, 2 veckors fiske i Dammån, 2 veckor på Öland och sen en långweekend på Mallorca i September.
En weekendkryssning med ungarna kvarstår, samt att gå på konsert, på Nightwish.

För Irondad så är motionen en motpol mot stressen på Fabriken, och den är helig (inte stressen). Irondad får aldrig frågan om varför jag tränar som jag gör, utan blir mera idiotförklarad på plats. Vintern 2010/2011 så hittade jag nivån när stress blir farligt. Det tog ett antal månader att ta sig ur denna negativa spiral. Propovan var min kompis under 6 veckor då. Kommer ihåg att jag slutade med propovan dagen innan vi flög till Thailand, vilket inte var så himla lätt.

Under 2015 så har nog stressen blossat upp minst 2 gånger, och det mynnar ut i att Irondad börjar vakna 01.30 på nätterna, vilket inte är optimalt. Nyhet för 2015 är att Irondad har fått sin 16e chef sedan 2005. Att det är en ny chef är ingen nyhet, utan att denna chef har underlättat tillvaron för mig rejält. Chifen nu seglar härmed upp på delad första plats av de 16 Irondad haft. Tror att inom snar framtid så hamnar hen på 1a platsen över ”Bra-Chefer”.
Det nya med denna chef är att hen säger nej till alla övriga uppdrag när Irondad redan är bortprioriterad. Första gången som jag får en 100% tjänst. Brukar ha 350% tjänst.
Finns flera fördelar men Irondad tänker inte smöra mera nu.

Förutsättningarna inför Ironman Mallorca var inte lysande. Irondad skadade knäet för 4 månader sedan, och den inre menisken är skadad, fast hur skadad vette 17. Så på dessa 4 månader löptränade jag 6 gånger, och 2 gånger de senaste 5 veckorna. Irondad tränade på att löpa i 4min och gå i 1min. Detta var min löpplan inför Mallorca, samt att gå i varje vätskedepå varannan kilometer.

Skadan fick till följd att det inte gick att genomföra intervaller på cykelträningen. Vilket ersattes med enbart lugna distanspass, dock längst 90km. Till och med simningen vart lidande av knäskadan. Simningen fick sommarlov under 5 veckor semester och återupptogs när semestern var över. Då vart det enbart öppet vattensimning, Runskär runt. 2,5km.

Redan till våren så förstod Irondad att det inte skulle gå att få min cykel från Mallorca. Alla flygplan från Mallis var cykelfullbokade och vi hade ingen ombokningsbar biljett.
DHL tar ca 600 Euro i frakt, och ett snällt brev till Thomas Cook löste inte cykelhemtagningen. Enda lösningen vart att hyra en tempocykel i Alcudia. Att denna cykel skulle vara ett vrak är en senare historia.

Sommaren i Sverige kom aldrig. Sommaren i Sverige svek oss, och det kommer inte jag glömma i första taget. Det är bögarnas fel.

Mina barn fick många öringar på flugspö i år. Liam plockade några fina Dammåöringar också. André jagade mest harr i Dammån.

Familjen Ljungström bytte bil sommaren 2015, en vecka före semestern.

Min far gick i pension 1 Juni. Morsan får vänta 2 år. Farsan är nu 64år ung.

Huset vårt renoverar inte sig själv. Irondad reser hellre för pengarna och skaffar sig minnen för livet. Ungarna börjar bli resvana nu. Dock har vi lagt ut 2200kr/mån på huset i 8år nu, på renoveringar, nästan 211 000kr. Detta är inte lite.

En tråkig sak är en bekant blivit biten av en fästing att därmed hamnat i respirator, i 4 månader. Läget är nu oförändrat. Han väger nu under 60kg. Här hoppas vi på snar tillfriskning. I dagarna dog en bekants x-man, och det är lika tråkigt det. Här hoppas vi på bra sorgearbete (hur nu det är). Du finns i våra tankar nu A.

Ett triathlonår är 13 månader i år, förra året var 18 månader. Året slutar alltid med en IM tävling, och 2 veckors helvila. Nu har Irondad fyllt 2 triathlonår. Hipp hipp hurra.

Racerapporten del 1:
Skitungarna AB fick tillbringa helgen med pensionären och farmor, i Orsa, i deras björnpark. 2 övernattningar där.
Underbar Hustru och Irondad tog flyget till Munchen, fast först efter att den nya begagnade bilen larmat att växellådan har nedsatt funktion på väg till Arlanda.
I Munchen så hittade vi flyget till Mallorca, och i Munchen fick Irondad växla min 500 Eurosedel för priset av 2 Euro.

Landar i Palma 17.30. Spanien är ett enkelt land och ordning och reda råder. Vi tar en taxi till vårt hotell i Alcudia. 75 Euro fattigare så anländer vi Hotell Piscis.
Onsdagkväll, och Irondad är hungrig i Spanien. Först måste vi fixa WIFI till oss, till reapriset 45 Euro för 5 dagar.
Hotellet är ett sunkigt mellanklasshotell som påminner om en finlandsfärja. Långa korridorer, flera lömska trappor och trafiken utanför låter som motorn när man har hytten närma bildäck.

Maten på kvällsbuffen smakade ingenting alls. Det är otroligt att mat inte smakar alls, för den brukar smaka dåligt eller bra. Dock smakade denna ingenting alls.
Efter maten promenixar Underbar Hustru och Irondad till stranden (300m) och spanar in Ironmancirkusen som intagit säkert 800m av Alcudias strand, ända från bron till solstolarna längre bort.

Ingen TV, ingen städning, ingen minibar och rummet var härmed komplett.

På Torsdagen så steg vi upp 07.00. Ingen rast ingen vila, för vi har semester. Frukosten smakade bra.Underbar gör Alcudias strand medans Irondad tar en taxi för att hitta hyrcykeln.
Efter 10 Euro finner vi rätt hotell, och rätt cykeluthyrning.
En Canyon tempocykel är hyrd, aluminiumhoj med taskiga hjul. Varenda skruv på cykeln är fastrostad, och killen gnyr när han får lov att byta däcken till de jag hade med mig.
Geometrin är annorlunda på denna cykel gentemot min. Största skillnaden är att styret är 50mm lägre, vilket medför att ryggen kommer ta lite stryk under 18 mil cykling.
Men detta skiter Irondad i. Gamla nyheter och de går inte att påverka nu.

Cyklar hem till Finlandsfärjan med cykeln, och söker upp Underbar på stranden. Lunch måste ätas och pasta det blir. Torsdagen och Fredag äter irondad bara pasta, samt dricker mycket vatten med resorbtabletter i. Vädret på Torsdagen är sol och moln, kanske 21-22 grader varmt.
Medelhavet är runt 24 grader, och när man doppar sig så är det kallt.

Har för mig att kvällsbuffen denna kväll var helt ok.

Vi tillbringade kvällen med att göra Alcudia, och hamnen. Tror vi gick i flera timmar, överallt. Alcudia är fint, men såå dyrt. Alla pasta kostade hela tiden 10-12 Euro. 3 liter vatten kostade 70kr, fast vi hittade billigare senare. I hamnen fanns det otroliga båtar.

Irondad registrerade sig i tältet på Tordagen. Fick en ryggsäck som säkert är värd 20 000kr (i vad jag lagt ut på tävlingen). Ryggsäcken från Kalmar kostade 60 000kr.
Nu har ungarna intecknat ryggsäckarna.

Fredagen började 07.00, med en ok frukost. Underbar drar till Alcudias strand medans Irondad ändrar cykelinställningarna för 4e gången. Tar även cykeln ut och testar, och ändrar.
Äntligen är jag nöjd med cykeln. Nu stundar en obligatorisk informationstimme med Paul Kaye. Denna timme är stånd i solen. Kul med info, och Paul är så bra på att prata, och han har en sund inställning till livet, IM och vardagen. Han gör IM roligare.

Efter detta så äter jag dyr pasta på fin restaurang. Underbar tar kanske en öl medans Irondad vattenladdar med resorb.

Nu är det dags för Underbar att sola medans Irondad lämnar in cykeln och löp/cykelpåsen. Man blir fotad med cykeln och man får ett fotchip att bära.

Eftersom Underbar Hustru fyller år denna dag så tillbringar vi den i Alcudias gamla stad. Otroligt fint ställe. Genuint och välbevarat.Rekommenderas starkt, fast vi gick säkert för mycket. Svårt att vila på en semester.

Lördag och tävlingsdag. Ironman Mallorca 2015.
Vaknade 04.15. Käkade 3 egna smörgåsar med räkost på. Drack vatten som vanligt. Frukosten öppnade 05.00 för oss tävlande (tack Piscis). Käkade äggröra och pimplade 3 koppar kaffe.
Till hotellrummet och lyckades skita ut mig rejält (tack för det).

Underbar Hustru drar till stranden och Irondad till cykelinlämningen för nervöshetsgrejer. Pumpa min cykel med min egen pump. Kolla varje påse även fast jag vet att jag har packat allt, 2 gånger. Satte på mig våtdräkten i området, och det ångrade jag för det var 600m att gå till starten på stranden. Pissade säkert 3 gånger på stranden, i våtdräkten, med cykelbyxorna under, samt vadkompresssionsskydden. Nerpissad och klar.
2500 triathleter i mörkret på Alcudias strand. Detta är magiskt och lämnar intryck i min hjärna för alltid. Detta är starkt, detta är livsenergi. Paul Kaya pratar i högtalarna och man får gåshud. Att sitta i en solstol med Alcudias strand och invänta soluppgången är grymt. Går inte att beskriva mera utan måste upplevas på plats.

Underbar Hustru gick också upp 04.15 och är nu med mig på stranden. Det är inte många som förstår att det inte är så lätt att vara medmänniska till en IM tävlande. Som Åsa Bäck skrev till Underbar efter min målgång: Se till att din man nu masserar dig, för det är inte lätt att vara anhörig på dessa resor. Det är tuffare än att vara tävlande ?
Starten går och hela människokolonnen med simmande är på väg genom portalen som startar tiden. Proffsen har redan startat, och åldergrupperna är på väg ut.
Irondad står i 1,15-1,30h gruppen. När jag når portalen så är det en kolonn från vänster som blandas med min kolonn från höger. Som enda nyfikna person i kolonnen så frågar jag en snubbe i vänsterkolonnen vem han är, och varför han kommer från vänster. Killen svarar att de är 1-1,15h gruppen, som nu har blandats med 1,15-1,30h gruppen i 2-3 minuter.
Arrangörsmiss.

Men för fan, nu är tävlingen igång. 9 månaders väntan är över (inget barn föddes). Äntligen i Medelhavets varma vatten med en varm våtdräkt med en varm simmössa med texten Ironman på. Vad kan gå fel nu?
Efter 5 minuters brottning och 2 mindre kallsupar så får Irondad panik. Detta var oväntat och ovälkommet. Vi skall 1,3km rätt ut, och bojarna ligger till höger, och till vänster är snabbsimmarna. I mitten ligger en panikslagen Irondad och bröstsimmar.
Nu tänker jag många mörka tankar. Slutar simma och börjar hyperventilera. Ligger still som ett flöte och går från hyperventilering till lugn andning på 4-5 minuter. Känner mig stolt över att lyckas vända paniken till något normalt. Träffade Underbar vid varvningen på stranden efter 2,6km.
Efter den starten så går resten ok, förutom att jag inte visste banan alls. Jag simmade löjligt konstigt. 4,3km simmade jag på 1h 26min. Långsamt, men med paniken och 4,3km är det inte så pjåkigt.

Säkert 600m till T1.  Tog 8min någonting att byta till cykelkläderna. Mycket publik längs röda mattan. Vi löper under duschar på vägen upp från havet. Skönt värre.

Byte till cykel tog mer än 8min, men vem bryr sig.

180km cykling på Mallorca. 180km cykling på en paradisö. Fy fasiken vad fint det är på Mallorca, speciellt när man cyklar. Vi kom snart ut ur Alcudia och hittade backar, och lite mera backar, samt några backar till. Ön är inte platt alls.
Man cyklade ömsom i alleer med buskar, ömsom i alleer med stenar och sedan var man i småbyarna. Irondad drack 3 klunkar vatten/sportdryck var tionde minut. Drack lite extra när jag kände för det. Käkade ena timmen en bar, för att nästa timme äta 3 gels. Åt var tjugonde minut.
Hittad en jättesjysst rumpa att följa, och av en slump var det Monikas rumpa. Monika hade linne och sportbehå på sig, samt tridräkt. Monika var från Tyskland.
Tyska sjyssta rumpan och Irondad höll samma fart och samma pace i 5-6 mil, sen stannade Monika i special needs för påfyllning av energi. Hej då Monika, hej då Monika.

Irondad bromsade sig fram i 110km, lade verkligen krut på att inte lägga krut. Jag maskade med flit, fast hela kroppen var pigg och utan problem kunnat leverera 32-34km/h.
Nu snittade Irondad 29km/h fram till 110km, och det kanske var smart, eller korkat. Låt inte mig svara på det.
Cyklingen var fin, miljöerna fina. Har jag nämnt det? Det var 26-27 grader på cyklingen och inte ett moln på himlen. Irondad brände sönder nacken totalt denna dag, för en riktig karl smörjer inte in sig. Haaaa.
Hyrcykeln fungerade fint, de dåliga hjulen rullade framåt, men vid 100km så ställde jag mig upp för att skaka bort den bortdomnande rumpan, och kedjan hoppade.
Nu började en dialog med cykeln, och Irondad var arg. Jag skällde ut cykeln efter noterna och cykeln svarade med att fixa fram ett lagerhaveri på vänster trampa. Varje varv på vänsterpedalen lät nu grigghhhhhaaahhhhhhhhhh, när jag lade 85kg på den. Dialogen fortsatte, men cykeln vann striden. Ljudet lät riktigt illa, och vid varje rotation, i nederläget. Nu vart Irondad lite nervös, och insåg att det blir att sitta ner i 80km, för då är det inte så många kilos tryck som belastar trampan/lagret.

Ganska snart börjar en lite, liten stigning om 7km med 7,7% lutning. Det är bara för denna stigning som Irondad maskat cyklingen (för jag har aldrig någonsin cyklat i backar).
Detta var verkligen en backe, men underbar miljö. Måste upplevas.
Irondad tänkte köra hög kadens i backen men vid varje rotation lät det då, grigghhhhhaaahhhhhhhhhh, och det vara bara att lägga sig på en kadens som jag aldrig någonsin tränat på. Jätte-jättelåg kadens. Riktig muskelträning, och mjölksyrakadens. Perfekt värre. Nu var dialogen med cykeln aggressiv, och om ni inte tror att jag pratade med cykeln så tror ni fel.

På flygplatsen träffade Irondad folk som kom ihåg mig tack vare cykeln, ljudet och dialogen.
Finns ett ljud till, och det nämner jag snart.

7km, 7,7% lutning gick inte snabbt med ett lager som kackat ur. Tordes inte chansa på att det skulle hålla. Men upp kom jag, och halvvägs upp fanns backens enda publik (1 person).
En person med en racerhoj hejjade på oss, en svensk flagga över hans parkerade cykel. Jag snackade med killen och han svarade att jag inte fick glömma att dricka mycket vatten nu.
Irondad svettades nu så det rann konstant, för backen sög i benen. Drack mera, eftersom tipset var så.

Vid backens topp var det riktigt skönt att ställa sig upp utan att trampa (för lagret). Att bara stå upp och rulla var skönt, ett litet tag. För backarna var inte slut alls.
Men allt ont upphör och nedför tar vid. Nu kom nästa överraskning, och bakbromsen började tugga och vibrera oerhört. Ljudet som bakbromsen gav ifrån sig skrämde skiten ur alla jag passerade i serpentinkurvorna, därav kände några svenskar igen mig på flygplatsen.
En av svenskarna hette Robert, och hans röv följde jag till en by med en liten jävlig stigning, i en 90 graders vänstersväng. Där råkade jag ställa mig upp och köra 10-15 tramptag med medföljande lagerskrik, grigghhhhhaaahhhhhhhhhh. Hej då Robert.

Nu är det bara 40-50km kvar, och nu är vi en grupp om 4 som roterar runt, 1 dansk kines som cyklar med plus 100-kadens, vilket gör att hans arsel studsar hela tiden. 1 tysk på racer som stör våra luckor hela tiden, för det är 5 cyklars avstånd som gäller. Tysken tycker annorlunda.

Snittar väl 31-32km/h till Alcudia. Inte trött alls känns det som. Mitt längsta cykelpass i år är 90-100km. Detta verkar fungera för mig.

Lämnar cykeln och byter om i plus 8 minuter igen. Tiden rör mig inte alls. Min personliga tid sade 1h20min på sim, 6h30min på cykel, men är nog 10-15min efter plan, men döhhhhhahh.
Pissar och ger mig ut på löpningen.

Ett maraton, 42km. 27 grader i solen, inga moln. Verkar som att Irondad är sist ut på löpningen av alla 2500 tävlande. Detta är en tung start.
Min plan är jogga i 4min, gå i 1min. Klockan piper när det är dags att gå/springa. Den till och med textar ut det på klockdisplayen.
Planen är genial, för nu börjar hjärnan göra delmål. Irondad ser endast nästa gåvila, och det håller mig sysselsatt. Fy fan vad skönt med nästa 1min gå-pause. Sen säger klockan löp i 4min, och det suger. Mennnnnnn, nu vet Irondad att efter bara 3-4min får jag gå igen, så jävllaaaa skönt. Efter 4km passerar jag målgången, och folk går i mål parallellt med att jag löper vidare, bara 38km kvar. Deppmössan på.
Löpningen är 4km med mycket folk, typ längs stranden och ut på piren i hamnen. Tror jag såg Underbar Hustru 1-2 gånger, och det kändes som att min supporterklubb svek mig.
Fast det är nu fördelen med att alltid ha tränat ensam träder i kraft. Ensam på loppet, bara egna hjärnan som skall göra upp med demonerna som säger sluta spring, börja gå, vem fan tror du att du är, vaaa? 42 år gammal, ge uppppp gamling. Idiot, lyssna på skoskaven, lyssna på den brända nacken, lyssna på urinen som bränt sig in i låren, pungen och hela nedre regionen. Lyssna, lyssna för vi kommer att ha en dialog i 42km nu. Idiot.

Efter 9km så är 1 varvet av 4,5 klart. Här får man ett hårband i en viss färg. Man får totalt 4 band, och sista bandet är gult. Då har man löpt 36km.
Vid passeringen 9km så gjorde Irondad och hjärnan en deal, vi löper konstant (löpa 4min, gå 1min) i 36km. Vi inkasserar det gula efterlängtade bandet och sen vänder vi på steken och går 4min, löper 1min. Kroppen accepterar dealen och nu kopplas autopiloten på. Löpa 4min gå 1min. Om och om igen, och när en gåpause inträffar före en vätskekontroll känns det som att Irondad lurat systemet Big Time, nu får man alltså gå 1min och sedan stanna i vätskekontrollen i ca 1min. Fy fan vad skönt, så kul, så lurigt, hahhaaaaaaaaaa.

Irondad stannade i alla vätskekontroller (varannan kilometer). Alltid 1 mugg vatten över huvudet och vatten, sportdryck eller cola i kroppen. Vissa gånger tog jag gels men de pruttade jag högt av. Irondad släppte sådana rökare att publiken skrek till, fast jag släppte mig alltid tillsammans med andra löpare och höll masken. Det var inte jag, vem sket, vad äckligt visade min min. Äckligt va? Det var han bredvid mig.

Hade på mig en Sverigekeps och ville ha stöd från svenskar. Fick stöd, men tyckte det var för dåligt. Hade önskat mera, men vad fan.

Timmarna rullar på och jag äter mig fram 8km per timme. Inte snabbt men gör det bättre själv då för fan. Tror ni att ni fixar IM Mallorca? Visa mig det då. Jag lever min dröm nu.

Efter flera timmar, efter många dialoger, efter att blivit jagad av fulla Irländare vid en Irländsk pub (varje varvning). Man var tvungen att smaila till denna bråkstake vid puben, för han jagade alla vid denna passering, och krävde ett smail och en high five. Irondad gav hen detta, men många gjorde det inte och då blev hen arg/aggressiv.
Såg många kollapsa på maran och ambulanserna fick gå skyttetrafik. Det är en otrevlig syn att se folk ligga orörliga på asfalten.

Att cola kan vara så gott är konstigt. Irondad klev snart in i att sluta med gels och halva bananer (sket för mycket då), och gick över på muggar cola vid varje depå. Gott gottigottgott.

Efter 8km gånger x timmar så är Irondad vid fjärde passeringen och får ett gult band. Fy fan vilken skön känsla, 3,6mil klart. Det är långt det. Skoskaven slutade göra ont vid 15km.
Nu delar hjärnan helt oväntat med kroppen om att löpa till 39km, banans mest avlägsna punkt, där en pipstation ligger (man klockar chipet på vänster fot). Fattar inte att kroppen gick med på denna deal, för i nuläget är dessa 3km en evighet, kunde lika gärna vara 3mil.
Men vi lufsar på, 4min, 1min. Efter en evighet så är vi framme vid pipstationen och kroppen dör. Nu sker nästa oväntade deal, vi löper 1000m till, och så är vi framme på strandpromenaden, och kroppen accepterar genast. Så jävla otippat. Vilken kropp va?
Efter 2 gåvilor så är Irondad på stranden, och nu vägrar kroppen deala, mennnnnnnnnn så hör vi målet, ser folket och kroppen köper genast dealen om att fortsätta till målet, för nu hör vi målet, läs Paul Kaya. Nu är det närma, men oändligt långt.

Nu är publiken galna och alla hejjar mig framåt, alla med gula armband blir framhejjade rejält. 4min 1min tar oss 8km/h.
Helt plötsligt är vi framme vid stickspåret in till målgången. Irondad smajlar för första gången sedan cyklingen. På målrakan är det första gången jag avbryter en löpning (4min) för att börja gå. Får highfiva Paul Kaya vid målrakan, men missar vad som sägs i högtalarna.
Ser efter Underbar Hustru, men ser inget. Samma fenomen som i Kalmar, ser, men ser inget.
Har lovat mig själv att bara gå genom målrakan och njuta av publiken. Detta är jag värd.
Om jag jagat tider så skulle Irondad joggat lite granna, för tiden vart 14h och 49s, men dööööhhhahhhhhhh. Skiter i det.

I Kalmar kastade jag upp min dyra svettkepa till publiken, och i Mallorca lade jag min Sverigekepa på mållinjen. Min grej, inte coolt, men min grej. Tungt och rebelliskt.

14 timmar check. Benen och kroppen bär mig knappt. Hittar Underbar och hon fotar Irondad. Hyfsat pigg gentemot förra året.

In i Athlets garden för gratis öl och mat. Byter ölen mot cola, mycket cola. Byter om till rena kläder först. Byxor och luvtröja för nu fryser man. Efter ca 45 minuter är jag mätt och belåten, efter 1h kommer värmen åter till kroppen.

Finner Underbar Hustru och nu går Irondad som en 90-åring. Benen sviker mig.

Går tillsammans 600-700m till cykelutlämningen. Så långsamt.

Finner cykeln och dealar om att jag får cykla till hotellet medans Skolios-Underbar får bära all packning.

På hotellet så skiter Irondad en full toalett. Kroppen sviker mig.

Läser 100 kommentarer på FB. Blir rörd och glad.

Bara ligger stilla och rör mig inte.

Duschar och kroppen får frossa. Upptäcker att 5 tår ser för jävliga ut. 1 tå har en blodblåsa som går från tåns topp till fotens början, och är lika bred som tån. Visar Underbar som inte vill se skiten. Dessa tår slutade göra ont vid 12-13km, för då gjorde kroppen mera ont.

Tejpar 5 tår med vit tejp, snyggt dolt. Det man inte ser finns inte.

Första natten sov jag inte mycket, för kroppen bara svettas (samma efter Kalmar). Vaknar, somnar och allt är blött. Kanske ta recovery-grejer på allvar nästa gång?
Vaknar 08.30 (väckarklockan igen) och kroppen är pigg. Ingen träningsvärk och Irondad blir mallig som bara en man kan bli.
Går obehindrat hela dagen, och det blir en fin soldag på stranden. Äter pizza som recovery, men kroppen svarar med illamående. Detta kommer och går under hela veckan.

Kroppen sviker mig.

Cyklar 7km och återlämnar cykeln, och påpekar felen. Killen bryr sig inte alls.

Taxi hem, känner mig mallig.

Underbar tvingar på mig min finisher-tshirt. Känner mig mallig.

Andra natten svettas jag igen och sömnen uteblir. Andra morgonen kan Irondad inte gå alls. Träningsvärk från helvetet är här.

Kroppen sviker mig.

Anländer flygplatsen för 75 Euro.

Träffar flera svenskar som vi surrar med. 2 av de skrattar högt för de kommer ihåg min skrikande cykel. Robert vart skiträdd för mitt skrikljud i serpentinkurvorna.
Nummer 2 vart sista person i mål på IM Mallorca. The last heroe, under hjältarnas timme.
Han fick 10 personer runt sig i de sista 2km, och de gav honom nästan en hjärtinfarkt. De skrek, och puchade honom. 6min tillgodo på tiden 16h. Grattis.

Hela veckan på Fabriken är som ett töcken. Trött, illamående och slutkörd. Det är denna period som Irondad känner att detta inte riktigt är bra för kroppen. Idag Lördag så är kroppen/nervsystemet fortfarande inte ok.

Många gratulationer hela veckan. Tack.

Knäet som gjort ont i 4 månader gjorde inte ont alls under 14h på tävlingen. Knäet slutade göra ont ända tills Fredag, då gör det mycket mindre ont än dagen innan tävlingen.
Så botemedlet för knäet är alltså en IM.

Irondad har lovat världen att vara normal efter IM Mallorca, och det uppfyllde jag, i 36h. Klämde en Heineken dagen efter med Underbar Hustru, för 3,5 Euro, 33cl.

På flyget från Frankfurt till Stockholm frågade Irondad Underbar Hustru om lov att köra IM Mallorca 2016. Enda svaret var en fin svordom följt av ohörbara meningar, men en menig var iaf att jag skulle köra Sala Silverman, eller Vasaloppet istället.

Dödläge i denna fråga pågår i nu. Irondad har kastat in triumfkorten direkt. 2 veckor på semestern 2016 någonstans i Europa. 1 chartervecka på Mallorca i September 2016 (24/9 2016 = IM Mallorca), Vingresor, Fritidsresor och All Inclusive gäller, bara välja och vraka.
Kastade in att Irondad även tar Fabriksbonusen och köper Underbar en bra MTB med alla tillbehör.

Dödläge pågår, inget svar och lite-lite hopp. Kör inte utan ok från Underbar för detta berör hela familjen. Irondad är en Ironmanmotionär.
Har lärt ungarna att tjata på Underbar om en Alcudiavecka 2016, och detta kan bli vinstgivande. Visar ungarna Lollo och Berniehotellen på Alcudia också.

Tränar ingenting ännu för kroppen/nervsystemet är fortfarande kaputt. Kanske vila hela nästa vecka också. Har cyklat varje dag denna vecka till Fabriken, och vid varje backe dör benen.
Kroppen sviker mig.

Tyar inte mera. 11 sidor tävlingsrapport. Ok?