– Pappa, jag har inte ont i halsen. Får jag träna imorgon, snälllaaaaaaaa.
– Men Liam, du vaknade inatt och var ledsen för att du hade ont i halsen.
– Men pappaaa, nu är jag frisk. Varför får inte jag träna imorgon?
– För att du faktiskt kan dö. Man får aldrig någonsin träna med ont i halsen, eller med feber, eller i samband med att man nyss haft feber.
Sedan följer säkert dessa frågor varandra i 5 minuter. Det slutar med att jag söker upp 1177 på internet och läser högt om vad som kan hända. Nu vill helt plötsligt inte Liam lyssna, fast han blir tvungen. I samband med högläsningen så kommer hjärtmuskelinflammation upp, och nu reagerar Liam och blir känslig. Detta tyckte han inte om, och han får minnen från den gång då han gömt kortisonet i sängen, mitt under pågående skov. Då visade jag honom konsekvenserna av hans sjukdom, och om han inte sköter sin medicin.

Efter läxan, eller uppfostran, eller handling och konsekvens. Kalla det vad ni vill, så drar grabben upp på rummet, med sin tallrik med kvällsfika. Dock dräller han ut allting över sitt favoritgosedjur.
Hans stora Mammis-Kanin, det första gosedjur Liam fick efter att läkarna räddat hans liv vid förlossningen. Liam kan den historien, och kommer nog aldrig tröttna på att höra den.

Fabriken rullar, och rullar. Nya projekt, och gamla rävar. Samma personer, och källan med energi är inte oändlig, lite som det fossila bränslet.

André var frisk nog för dagens skolavslutning, Liam var det inte. Den gick smärtfritt, och mitt flextidkonto fick sig en smäll.

Underbar fru sköter sitt hemmafruarbete så bra att kylskåpet är överfullt med lagad mat. Äter hela tiden gårdagens mat, och den är inte dålig alls.

Angående fläcken, så finns inte den i rutinerade förhållanden, för där tar man alltid in en liten handduk. Även vid det spontana. Fattar ni?

Alla bilister är härmed idioter. Kör du bil? Ja, du är härmed en idiot.

– Hockeyn då?

Jomenvisst, André är nog frisk nog för lite storstryk imorgon. Fostrar karaktär att loosa. Liam´s polspel på Söndag är inte aktuellt alls. André skall slagga hos farmor/farfar imorgon.

Hjälpte Tomten idag igen. Logistikproblem, så grejerna kommer till Hemköp.

Ännu inget presentkort.

Farfar går i pension 2 Maj 2015. Om jag fattat det rätt. Jag har redan nu en plan för hans Tisdagskvällar, och Torsdagskvällar. Behöver lite mera tid på mig att fylla hans vecka. Fast det fixar jag, har ju ett halvår på mig. Lovar gott för framtiden.

Ironman paltade sig ned till badhuset idag, typ ikväll. Oavgjort mellan Sverige och Afrika. Fast Afrika låter så otroligt mycket mera. Kanske har alla människor från Afrika dålig hörsel, så de måste skrika till varandra hela tiden. Vet ni svaret?

I bassängen hittade jag 4 tuttar, och 2 av de var mycket bekanta. De tillhörde M. Hälsade på M, och hen joggade i vattnet. Säkert bra träning, men det ser väldigt löjligt ut under vattnet. Ovan vattenytan ser det ok ut. Vi surrade lite, sen joggade hen vidare, och det såg fortfarande lika löjligt ut, under vattnet. Helt oannonserat så börjar plötsligt tuttarna efter M jogga också, och nu började nästan Ironman skratta, och det är inte bra, för människor har inte gälar, och det vart nästan en rejäl kallsup. Simningen för mig gick ok, men det var jobbigt för lungorna att andas ut under vattnet.

3 små snoppar i duschen, och de tillhörde mörkaste Afrika.

Efter simningen hade familjen Ljungström Fredagsmys ihop, och det innebar att vi handlade allihopa på Willys. Grabbarna tiggde till sig varsin film. Vem är vi att säga nej till det.

Väl hemma så händer inte mycket nu. Fru i X-fåtöljen, André i soffan, tittandes på en ny Ninja Turtlesfilm, och Liam på sitt rum, med nya kvällsmaten. Vi skall tvätta Mammis-Kaninen i 30° snart.
För som sagt, efter att Liam räddats akut, och överlevde så fick han den som sitt första gosedjur. Inget annat gosedjur är lika viktigt. Ever.

Dagens bild tillägnas Tsunamins offer. Ljungströms har skänkt pengar på plats.

Tyar mera, men skiter i det.