Innan tuppen gol imorse så var hela familjen
Ljungström vakna. Irondad och Liam somnade långt efter spöktimmen. Inga
spöken inatt. Frukost i soffan, och barnen höll sig vakna, nästan.
Samling i ishallen 07.00, och det var snöigt och blåste Allan ute. Inte kul, och bara vitt elände. Illa-illa.

Innan matcherna ens började vart underbar frun inringd till Köpings
sjukhus. Nära anhörigs fru ligger för döden, och det är närma nu. Så
frun avviker med bilen till sjukhuset för att närvara, och stötta.
Våra barn ställer flera frågor om döden. Alla väldigt vettiga.
– Hur vet man när någon dör?
– Är det hjärtat som börjar slå svagare?
– Vad händer efter döden?
– Vad gör X efter det hänt?

Många frågor, och alla besvaras så gott det går, och förmår. Sedan
leker de vidare. Döden är så mycket mera naturlig när man är 8 och 9år.
Döden har inget klockslag svarar jag.
Vi ringer in Farfar för
skjuts, Liam vill hem vid spolningspausen, och det fixar vi. Vi bokar in
samma Farfar för skjuts hem efter polspelet. Går bra.
André får
stryk flera matcher än de vinner, men han är lika glad för det. Han är
en god förlorare, och inser vikten av att inte ha någon brådska.
Polspelets pajas vart han efter att ha dansat i 30 sekunder innan ett
nedsläpp. Till publikens stora förtjusning. Kanske fel sport för min
son?
Irondad får ett steka hamburgarepass i ishallen. 90 min arbete, och det sabbar möjligheten att se 2 matcher med André.

André kommer näst sist ut ur duschen, vilket är en placering bättre än
vanligt. Återigen, den grabben har ingen brådska någonstans, och han
kommer försena döden när den dagen kommer.
Väl hemma är det
matlagning på schemat, diskning likaså. Städa och röja på nedervåningen.
Elda på i kaminen, och mata tvättmaskinen. Torktumla det som
tvättmaskinen tuggat. Vika det som fanns i torktumlaren. Nu kaffe i lugn
och ro.
När lugn och ro lagt sig, och minst en timme gått från
lunchen så kommer det löpas lite grand. Om jag skall överleva IM
Mallorca lär jag börja träna på allvar nu. Ironmanmotionär Ljungan.
Säger bara:
– Talk the talk but can you walk the walk.

För exakt 4 minuter sedan lämnade en människa våran värld. Vila i frid.
André sade, vad synd, och Liam undrade om hen hade en pipgrej som lät
när hen passerade över till andra sidan.
Sedan berättade sen en
sorglig film om en pojke som inte ville hålla sin pappa i handen i
dödsögonblicket, och sedan när maskinen började pipa skrek
Nejjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj.
Nu har döden ett klockslag. Strax efter 15.00.

Barn och deras förmåga att ställa direkta frågor, och bearbeta svaren,
och sedan gå vidare. Underbar hustru kommer få frågor om
dödsögonblicket.
Dagen kommer avslutas med värdighet kring dagens
bortgågna. Fast livet fortsätter, men är för alltid förändrat för
somliga. Inget kan någonsin bli sig likt i dödens skugga, inget.
Tyar icke mera.