I dag fick jag vara kepskurir på löprundan. Med särskrivning låter det som en kenyansk löparstjärna: Keps Kurir.

Först över till mellanpojkens bästis med hans kvarglömda keps, därefter sökpatrull efter lillstumpans kepa som hon i ett obevakat ögonblick hivat ur vagnen under förmiddagspromenaden.

Efter uträttat uppdrag blev det hällarna i underbart varm sol och havsbris. Innan jag vek ner på stigen på mellannivån passerade jag ett bröllop, eller möjligen dop (församlingen skymde huvudpersonerna) uppe på klippkanten. Såg ganska mysigt ut, faktiskt.

Tredje rundan efter maran och nu börjar jag komma upp i normal längd. 12 lugna km på 56 minuter och kroppen känns helt ok. Lite slitet i underbenen men fötter, knän och lår känns oförskämt bra.