Först ledde jag den orange leden på 26 metersväggen men blev nervös och ville ner efter knappt halva väggen. Men skam den som ger sig, på med topprepet och sen klättrade jag för över 16 meter ville jag ju i alla fall. Väl uppe vid den lutande, mysko väggen högt där uppe blir jag rejält trött i greppet och sneglar nedåt (reflexmässigt) och får en fullkomlig CHOCK!!!

Helvetes jävlar så högt upp man är där uppe!!!!

Kolla in höjden:
Längst uppe i bildkantens övre vänstra hörn finns det grepp, däruppe var jag och fnattade när höjdrädslan slog till med full kraft.

Tre grepp kvar men jag blev så rädd att jag ville ner på stört. Klarade inte höjden en sekund till, pulsen rusade och jag blev akut illamående (dock utan att kräkas!) men jag försökte snegla på omgivningen lite på vägen ner för att vänja mig. Jag var helt oförberedd på hur högt upp jag kommit, jag bara klättrade och trivdes. Greppen var stora och fina, inte för långt ifrån varandra och inte överdrivet svåra manövrar för att komma någon vart. Om jag hade reflekterat innan jag tittat ner hade jag kunna stålsätta mig för höjden, men nu kom den som en kalldusch.

Sen klättrade vi några enkla leder innan vi gav oss för dagen, jag hade väldigt svårt med motivationen efteråt om man säger så.

Imorgon ska vi tillbaka och ta den orange leden, för den kanske åker ner när som helst inför J-SM. Jag ska ta den innan dess.

Avslutade dagen med att slå personbästa på 5km. Ny tid 31:40. Det blev en helt okej träningsdag trots alls, kom högre än jag någonsin kommit förut och sprang fortare än någonsin. Inte illa.