Testade gränserna lite idag och sprang 5km på 32:31 (vilket ger en snittfart på 6:30, dvs aningen utanför komfortzonen). Inte så jobbigt att jag storknade, men inte mysjogg heller. Fick fokusera lite för att orka och det roliga är att knäet inte bråkade en enda gång. Det bådar gott, mycket gott.
Fick hjälp av älsklingen som kom förbi gymmet och hjälpte mig stretcha ut alla möjliga muskler, den enda övning som tar på någorlunda rätt ställe nu är en synnerligen besynnerlig sak som ser ut så här:
http://www.exrx.net/Stretches/HipAbductors/PNFLyingCrossover.html
Den andra ser om möjligt ännu knepigare ut:
http://www.exrx.net/Stretches/GluteusMaximus/PNFLying.html
Men de tar bra i regionen som behöver töjas, de andra övningarna klarar jag själv. För den som är nyfiken på PNF-stretching kan jag rekommendera: http://www.exrx.net/ExInfo/Stretching.html#anchor1033983
Nackdelen är att man måste vara två, fördelen är att du får snabba resultat.
Jo, jag står också när jag gör den fast med foten på motionscykelns sadel och knäet i luften så jag kan pressa nedåt. Sadeln sitter i midjehöjd ungefär.
Jag provade att göra den så som bilden visar, men det kändes inte lika mycket.
Skillnaden på alla strechövningar i princip är att jag faktiskt i alla avseenden utom ett är mycket vigare åt höger (sparkbenet) än vänster (balansbenet). Det gäller alla muskler och senor utom IT-bandet, besynnerligt nog, men jag jobbar på det.
Min favoritstretch just nu:
Fast jag står upp och lägger upp ett ben med bredsidan upp på armstödet till soffan, sätter golvfoten lite längre bak och lutar lig lite lite framåt. Helt oslagbart 🙂
Så länge jag får 🙂
Keep on jogging!
/Micke