Jag for in på gymmet idag, i akt och mening att köra något utan att behöva sniffa pollen. Det fungerade f ö inte, näsan exploderade i en serienysning som jag aldrig trodde skulle ta slut under passets gång, men det löste sig med en rejäl snytning 🙂

Intervallerna jag körde idag, 5x400m@4:17min/km med 60s ståvila, kan också stavas “ångest” för helvete så jobbigt det var. Fick verkligen pressa för att kunna springa så fort och pulsbandet rapporterade sporadiskt (batteritorsk?) att pulsen låg och pendlade mellan 168 och 174, de få gånger den inte fick tokspel och påstod att jag hade 44 i puls.

Så pulsdata kan jag väl glömma för dagen, men jag vet att idag gick jag så hårt jag kunde i intervallerna och ändå kunna hålla samma tempo i sista som i första. Fast jag fick myrkrypningar i fingrarna mot slutet av intervallerna och jag fick verkligen fokusera på att andas djupt och inte flämta. Under nerjoggen kom dessutom den klassiska huvudvärken, den jag oftast får när jag sprungit med riktigt hög puls under längre tid än jag är van vid. Det gick över till stretchen.

Nu är jag däremot väldigt nöjd, även om det var lite traumatiskt att känna löpbandet dra iväg i 14km/h (det är fort!!). Det var en av de saker jag behövde göra för att få tyst på den lilla fula rösten som påstår att jag glömt hur man gör när man springer. Skit ner dig, rösten. Här ser du en som kan springa! 😀