Ja, näsan då alltså. I övrigt känner jag mig helt okej, fast jag låter nog säkert inte så bra. Har för mig att det där droppandet och rinnandet kan vara ganska länge utan att man för den skull är sjuk. Den där känslan av sjuk saknas i kroppen, ni vet den där kombinationen av olika känslor: svaga antydan till muskelvärk, beröringsömheten i huden, lite för varm, lite för kall, lite seg, lite trött och framför allt lite håglös.

Men näsan den rinner, med andra ord. Den ställer frågan “är du säker på att du är frisk” och påminner mig om att så sent som igår hade jag “känslan av sjuk” i kroppen. Att gå till gymmet nu vore ett jäkla dåligt sätt att belöna en kropp som framgångsrikt bekämpar förkylningen i tid åt mig på.

Ordern är given, jag ska vara med på Tjejmilen. Fysiken försöker rätta sig efter det. Kanske bäst att låta den fortsätta med förberedelserna i lugn och ro. I vilket tempo jag deltar beror helt och hållet på dagsform. Det kan alltså bli allt mellan 60 och 90 minuter eller mer. Större förhoppningar än så vågar jag inte sätta upp, med tanke på att förkylningar är kända för att komma tillbaka när man minst anar det.