Nu börjar laddningsveckan inför Uppsala Ultra och jag ska bara träna lätt och fint. Inga tokrusher, inga superprestationer i gymmet och inga vansinneseskapader i klackskorna. Planen är klar, jag ska försöka hålla ett för dagen bekvämt tempo och hålla det så länge som möjligt. Sen får vi se när svackan kommer, när de olika spökena sätter in och när motgångarna börjar ramla in. Det kommer alltid sådant. Det ska bli intressant att se vad jag kan åstadkomma.
Idag som först är benen inte längre ömma, stela och mörbultade. Otroligt! Jag som tyckte jag hade skapligt starka ben, den illusionen krossades effektivt av en 7cm hög klack. Jag tänkte just skriva “tack och lov använder jag dem inte så ofta” men det kanske är det som är problemet? Förr gick jag hela dagarna i såna skor och högre, utan att få ont nånstans. Har mina fötter och ben blivit klemigare på gamla dar?
Nåja, på den tiden sprang jag inga ultramarathon och jag skulle nog skrattat mig fördärvad om någon föreslagit det så något gott har väl bortklemningen av benen fört med sig i så fall.
lycka till!
Lycka till Lady 🙂
Lycka till, Superlady! 😉
Låter pirrande kul, ser fram emot god läsning efter loppet. På Lidingöultran gjorde du en stark insats. Nu kommer du ta med den erfarenheten till denna mental mördare.
Visst är det något sado med att vilja nå dessa mentalanivåer. Intressant, facinerande och enormt tungt för stunden men ändå vill man ditt igen.
Lycka till. mvh d;)
Ooooh vad det pirrar i magen när jag läser det där.. Fasen nu är det nära..