Jag brukar ha en “no excuses accepted”-policy mot mig själv när det gäller träningen. Denna vecka och möjligen nästa tycks bli undantag från den regeln.

De fixar det nog, med jobb och jobb och jobb, som någon stor tänkare en gång sade. Mycket på kneget inför Almedalsveckan och semestern och dessutom ett hus att ställa i ordning för sommarens uthyrning. Och en äkta hälft med tålamodsreserverna nere på rött. Bäst att chilla lite, med andra ord.

Skönt att jag fick till ett riktigt bra snabbdistanspass i tisdags – milen på 37:53 med soppa kvar i tanken – och på söndag borde jag väl kunna få till någon sorts halvlång runda i Linköping. Därutöver betraktas varje meter sprungen som en ren bonus. Men jag är inställd på min lägsta veckomängd sedan Sundsvall brann. Kommer jag över 3 mil är det succé…

Även förra veckan blev ju halvmager i totalmängd (50 km), men med tanke på att det var festivalvecka får man vara nöjd ändå.