Man brukar prata om maratonblues….känslan efter att målet man kämpat är uppnått och man inte har något nytt i sikte…Men jag visste detta och hade redan börjat planera upplägget efter tävlingen för att undvika detta… Helgens tävling gick så bra som den bara kunde. Visst vi hade svagheter som våra t2b och burpees och pullupsen för min del. Blev många byten där pga mig som vi missade mycket tid på. Och vi är ganska långsamma på burpees. Men det handlar om flås och maxkondition och det kommer jag alltid att få jobba med. Snabbhet och att inte hålla igen. Samtidigt är det också en styrka. Som i första grenen. Där vi i början låg sist. Men då vi inte sneglade åt något annat håll hade vi inte koll på detta utan höll oss till gameplan och vann vårt heat eftersom vi inte blev stressade och gick in i väggen.
Sen klarade vi båda våra lyft. Där missade många och fick rädda situationen med lättare vikter. Så vi hamnade på plats 8 av 30 efter lyften och det är jag riktigt nöjd över! Speciellt som jag tvivlade starkt i uppvärmingen och sa till Johanna att jag ville köra 40 men hon pushade mig att hålla mig till gameplan. Och det gick preciiiiis. Hon klarade också sitt på 50 lätt:)
sista var jäkligt dryg med burpeesen. Det andra fixade vi galant. Är så glad över mina dubbelunders som gick över all förväntan och jag rev av 30 st unbroken. Där jag sa till Johanna på uppvärmningen: om jag fuckar ur på dubbelunders får du ta över. Man klarar så mycket mer än man tror!!!
Nu har jag inlett en period med fokus på styrka. Ren jäkla råstyrka. Även om det är det sista jag behöver så får jag lägga allt annat åt sidan nu. Och fokusera på att låta knät läka helt. Så överkropp och rehab är det som gäller nu. Ingen tävling förrän jag har börjat squatta utan att få ont. Så jag slipper stressa. Onödigt. Men jag har slutat helt med diklofinak och Voltaren nu och har enbart ont när jag böjer benet i squat. så det är positivt. Blir röntgen på knät på torsdag och sen ser jag vad som händer efter det. Fram tills dess. Press press och drag. och lite core.
45kg hpcl 7 gånger. fy fasen vad tungt det var. Reverse biceps i slutet….
Bra kört! Man kan aldrig bli för stark. Det ska bli spännande att se vad du tar dig an för utmaning härnäst!