Så här lyxigt  har man inte bott inför en tävling och kommer nog aldrig mer att göra heller. Bild från rummet på simbanan (och en liten bit av cykelbanan).

Klev upp efter en natt med ganska dålig sömn, inte nervös men mycke tankar och lite oro, kanske är det som är nervös. Åt frukost, checkade in cykeln och gick upp på rummet å la mej å vila lite :-). Gick och hängde upp växlingspåsarna, tillbaka på rummet öppnades fönstren så man hörde speaker informera om simningen, den kortades till 3000m. Det var nog tur att dom mätte temperaturen så här tidigt för nu regnade det inte, det kommer att gå över. En sväng ner i foajén för en kopp kaffe. En halvtimme innan start så kliver jag upp ur sängen och byter om och går ner till starten. Förutsättningarna på morgon kunde inte varit bättre. Tack syster m.fam.!

Förutsättningarna tidigare under året: 100mil cykel och 100mil löp var plan och det kom jag nästan upp i. Löpträningsförbudet i Juni förstörde lite. Mitt längsta cykelpass i år är på 6 mil. Längsta löpning är en halvmara (21km) som jag inte orkade hela och där jag gick sönder, har några till på drygt 2 mil men då mycket lugna. Nu skull cyklingen dubblas, löpningen ökas och innan dess skulle årets lägsta simpass genomföras i ett svep 🙂 bra tänkt.

När vi klev i vattnet började det regna och blåsa, nog om vädret för det var inte bra och inge roligt att tävla i.

Simningen: Om jag innan fått välja så hade jag valt att jag simmat på 1 timme i lugn 3-takt utan en massa knuffar å bröstsimmare. Så blev det, perfekt, med annat ord. Provad gå på fötter (eller säger man simma?), gick bra ibland. Låg bakom en som kickade så mycket att jag blev nästan sjösjuk och höll på att tippa omkull, var lite kul men där kunde jag inte ligga. Hade ett tag någon som låg på mina fötter och slog i dom på varje armtag, säker 20-30 ggr, men då höll jag på att stanna och sänka hen.

T1: Fick reda på att simningen tagit 1 timme prick. Tog min påse och hittade ett tält med 3 damer så det tog jag. Tog det lugnt, kalla fingrar och blöta ben gör det inte lätt att få på stödstrumpor 😉 men det gick, det gjorde det inte med den långärmade kompressionströjan, så den fick stanna kvar. Handskar fick jag med och på mej, smart!

Ut på cykeln fick jag reda på att jag låg 10:a och jag andades ut redan nu, det var ju det jag siktade på och som skulle räcka till VM, brukar inte tappa platser när jag väl är på land. Cyklingen var hemsk, har sällan frusit så mycket och så länge. Åt 3 bar och drack drygt en flaska sportdryck vilket var lite onödigt mycke dryck. Skulle köra lite smart sa raceplan, provade det 1:a varvet men en domare tyckte jag var lite för smart, fick en tillsägelse. Om man får ett gult kort, får man då det ordagrannt? eller är det bara ett uttryck, måste ta reda på det. Det satt faktiskt kvar i skallen resten av loppet att jag kanske skulle bli diskad (jobbigt). Efter det var jag inge smart utan bara körde på. Började rycka (krampa) i framsidan låret högt upp med 1 mil kvar, det har jag inte varit med om tidigare, släppte när jag fick stå å sitta upp ett tag. Nya Motalabron, som finns på bilden, var ingen höjdare att cykla över. 3h31 tog det, snabbast i klassen, i totalen klättrade jag 85 platser (från 171 till 86) så jag är riktigt nöjd med cyklingen. (i officiella tiden ligger T1 med).

T2 inga som helst problem tog påsen bytte skor och ut.

Ut på löpningen fick jag reda på att jag låg 4:a (vilket var fel). Tyckte jag hittade en fin rytm men blev lite fundersam för det var många som sprang om mej. Efter 1 km slutade dom med det och efter ytterligare 1 så började jag springa om folk. Efter 3 sprang jag om en klasskamrat. Det rullade på och jag blev glad för varje kilometerskylt att jag fortfarande hade driv och att det kändes bra, speciellt vi 9 för då var det ju bara en halvmara kvar:-).  1:a milen, varvet på en 45 tid. Vid varvning hojtar fansen att jag leder vilket jag då talar om att jag inte gör. Lillebror joggar upp och säger att det står på internet att jag leder, som om allt på internet är sant tänker jag. Springer på och möter Rolle och klurar ut att han är drygt 1 km efter och då kanske internet har rätt (och det har det). Går fortsatt bra förbi 14 km men sedan strax innan 15 är det slut.

Måste nu klippa in Raceplan för så här skrev jag innan loppet:

“Skulle vara kul om man kunde springa på lite i början, kanske t.o.m. kasta in en 45 mil. Någon stans under löpningen kommer jag att ta helt slut, kanske redan i växlingen men hoppas att klara halva, sen är det bara tunnla, rulta på å ta sej i mål.”

Jag har alltså lyckats exakt med vad jag som mest trodde jag skulle kunna och är alltså helnöjd med mitt lopp.

Vid 15 börjar jag bli omsprungen av folk jag sett tidigare men jobbar på med tanken “Kan inte vika mej och börja gå så länge jag leder” . Vid 18 väntade jag bara på att bli omsprungen av en i kassen så jag fick börja gå. Försökte tysta fansen i varvningen, men dom var helt exalterade. Fast jag inget ville höra berättades det att jag hade 5 minuter på Rolle uppe vid vändningen, mötte honom igen och såg att jag hade nog utökat lite. Tror ni det blir segervittring nu så tror ni fel, jag vet hur TRÖTT jag är, varje steg är en balans med kramper, framsida, baksida insida och ljumskar, det drar och spänner hela tiden. “får inte gå när jag leder” kommihåg att jag tror att jag är diskad också, hur drygt är det inte med hjärnspöken. I mosterbacken 1,5 km in på varvet blir jag tvungen att gå. Håller sen i drägligt (sub 6 tempo) upp till tidkontrollen (24,5) där jag forfarande leder.

Nu händer mycket. KRAMP i högerknäveck, försöker sträcka ut men försvinner inte vare sej jag lufsar,går eller står. Provar gå lol, har och tar en gel (första sen 18/8-12) och det släpper. Under den tiden har jag blivit omsprungen men det vet jag inte om. Blir ett anfall i andra knävecket också, vätskekontroll och en felspringning men vet inte i vilken ordning. 270m springer jag fel, är så jävla trött, bara följer ryggen framför, han gör tydligen också det för vi är 3. Dryga 500m och c:3,5 minuter är fellöpningen, 40m kvar till jag är på banan igen så passerar Rolle den punkten. Resten är bara lätt jogg blandad med luffs och promenader. Provar springa på upploppet men då krampar det igen och frun klämmer i med “skynda dej nu så blir du 3:a” så jag haltar vidare. När speakern börjar prata om mej som 3:a lyckas jag nästan som spurta lite :-). 

SM medalj 🙂 jag? jo tjena, erkänner att jag tänkt tanken som ett hemligt mål men inget jag vågat hoppas på.

Analys, nej man ska inte leta efter saker som inte finns. Jag presterade nog lite över vad jag förtjänade, jag har tränat för lite och för kort löpning för den här distansen och det var ju planerat. Det ända annorlunda jag kunde ha gjort för att få bättre tid under loppet är att låtit bli att springa fel.

Vad har jag lärt mej? Bananer fungerar, det är nu bekräftat. Inga krampkänningar i vaderna, alla var ovanför. Så brukar det inte vara, 1:a gången jag sprang i stödstrumpor, slump? ja, troligen ;).

NÖJD, NÖJD,NÖJD och lite impad är jag.