Jag tycker verkligen om Apollo 13, filmen alltså. Särskilt efter att ha sett Discoverydokumentären om en av NASAs mest dramatiska rymdfärder, en som inte slutade i tragedi. Helt otroligt egentligen att de fick ner astronauterna igen.

När vi var på utställningen, A Human Adventure på tekniska museet, var det svårt att greppa hur smått och trångt det verkligen var. Datorerna var verkligen stenålders, utrustningen … ja vad ska man säga? Den klarade jobbet, men med Guds försyn och en helvetes massa tur.

Förmodligen kommer mänskligheten aldrig att bygga något mer kraftfullt eller så imponerande som Saturn V. Apolloprojektets startraket var möjligen överdimensionerade för jobbet, men raketen i sin helhet var trots allt 111m hög och 10m i diameter och vägde 3,039,000 kg. Det krävs muskler för att lyfta det, och Saturn V gjorde jobbet.

Jag hade hemskt gärna velat se en uppskjutning, men den sista som gjordes med Saturn V gjordes innan jag var född.

Fascinerande så utseendelika Ed Harris (skådespelare Apollo 13) och Gene Kranz (verklighetens flight director) var, om man jämför Gene när han var yngre med Ed nu.

Jaja, hursom helst sprang jag långpass och tittade på en kanonbra film 🙂