Jag tror jag har lärt mig lite idag. Vi sprang i solskenet i Stockholm, som för övrigt är väldigt vackert, och jag svettades och led i värmen. Ryggsäcken värmeisolerade ryggen effektivt och det gjorde inte saken bättre att den vita kepsen förvisso höll solen ur ögonen så jag slapp skallebank men den höll värmen kvar också.

Jag får lösa det på någotvis. Kan de här kämparna i ökenmaran så kan jag:
BILD:http://cache.daylife.com/imageserve/0aPvbAc64jg44/610x.jpg

Som tur var hade jag sällskap och kunde slappna av och inte oroa mig för vart jag var åtminstone. Bitvis kände jag igen mig men det är kul att komma ut och se nya saker också, men med mitt lokalsinne vågar jag mig inte så långt bort från kända vägar särskilt ofta.

Vid Stadshuset klagade magen bullrigt över nötterna jag kastat i mig strax innan jag gav mig iväg, så det var bara att göra ett snabbstopp på deras toalett. Sen är det ett virrvarr av för mig kända och okända platser som vimlade förbi, Västerbron (fast den kanske kom före?) och Långholmen vars bestående intryck är GRÖNSKA och i viss mån också backar kommer jag ihåg i alla fall. Det finns en butik nåstans där som ska sälja kaffe, dit vill jag nån gång och dricka kaffe bara för att ha gjort det.

Långholmen:
BILD:http://missionxp.webblogg.se/images/2006/suckarnas_bro_1154850739_856385.jpg

Så fort vi kom in i skuggan kvickande jag till och kände mig mycket piggare, och nu väl hemkommen med en kopp underbart kaffe känner jag mig hur fräsch som helst igen. Jag är glad att fotleden inte bråkat en enda gång, jag kände av den lite i trapporna men det var allt.

Allt som allt blev det en skön dag i solen i trevligt sällskap och jag tycker lite synd om alla som inte fått chansen att springa omkring i huvudstaden när den visar sig från sin vackraste sida, som den gör idag. Ni har ingen aning om vad ni går miste om!