Det är nåt visst med att transportlöpa – att utnyttja löpningen för att faktiskt ta sig från A till B, snarare än att snurra runt några timmar för att återvända till utgångspunkten.
I sommar har det blivit ganska många sådana långpass mellan hemmet i stan och svärföräldrarnas stuga i Gnisvärd (en “förort” till det mer kända Tofta…). En sträcka som närmaste bilväg är ca 19 km, men varför följa en tråkig landsväg när Tofta skjutfält erbjuder kilometer efter kilometer av ödsliga grusvägar med hisnande utsikt över Östersjön? Som en ren bonus är det dessutom en omväg på cirka halvmilen…
Bilderna nedan är från ett tidigare pass i juli, men den hade kunnat tas igår. Solen värmde och vinden från havet svalkade i strålande samarbete.
Formen i går var väl inte i världsklass – benen kändes rätt sega – men det är ju skönt att känna att 26 km bitvis ganska svår löpning inte är några problem ens en sådan dag. Efter knappt två timmar var jag framme vid Tofta strand och drog av mig skorna för en kort bit barfotalöpning på stranden och sommarens möjligen sista havsbad. Uppfriskande men inte allt för kallt – jag gissar på 17-18 grader, vilket ju är skönt om man är rejält uppvärmd innan.
Det är därför jag tröttnar på långpass, jag har inte den utsikten.
Superfint!