Dags att runda av en skön återhämtningsvecka, då jag haft hela fyra vilodagar, och dunka in ett långpass på något så ovanligt som utvilade ben.

Efter att mest ha sett den strålande vårvinterdagen genom fönstret fick jag äntligen komma ut strax för åtta, men fullmånen kompenserade ganska bra. Jag fick för mig att göra ett nytt försök att sparka igång GPS-funktionen i telefonen – sist jag försökte hittade den inte en enda liten satellit – och den här gången verkade det funka.

Vanliga gamla löparklockan på armen följde förstås med ändå. Om inte annat kan det ju vara intressant att jämföra min högst manuella avståndsberäkning med GPS:en.

Om själva turen är egentligen inte mycket att säga – det vanliga snurrandet på upplysta cykelvägar och slikt, en avstickare ut till Snäck och strandpromenaden tillbaka, uppför Färjeledsbacken och ut mot Vibble för att sedan vika tillbaka på omvägar hemåt.

Benen kändes fräscha och av förra veckans känningar i framför allt höger knä och insidan av nederlåret märktes ingenting de första milen. Upp i Vibble efter ca 26 km högg det dock till och jag fick stanna och stretcha en kort stund. Genom att variera löpsteget gick det att hålla smärtan under kontroll ända till slutkilometrarna när löpningen övergick i någon sorts linkande lunk.

Efter 2.34 gjorde jag lite beräkningar och kom fram till att jag borde ha avverkat minst 32, kanske 33 km. Fram med GPS:en: 33.4!

Vem fan behöver GPS, egentligen? 😉