Gav mig ut på det jag bestämt för att kalla Stadshusrundan, en runda som går via Spånga, Brommaplan, in mot stadshuset och sen längs Karlsbergskanalen till Solna, Sundbyberg och sen tillbaka till Spånga. En nätt runda om 28,4km enligt GPS. 12 grader i skuggan, strålande sol och underbart väder.

Första 2 timmarna var helt odramatiska. Men sen blev det intressant, för jag åkte på vätskebrist så det tjöt om det, tempot sjunker stadigt de sista kilometrarna och pulsen ökar oproportionerligt mycket. Orutinerat att glömma en så simpel sak som att dricka. Nåja, jag klarade rundan och det var det viktiga. Första försöket på den här rundan slutade nämligen i fruset fiasko och jag fick bryta efter 22km. Men nu har jag en runda till i arsenalen. Även om det tog mig 3:31:07 att klara det.

Jag tror faktiskt det är mycket damm och pollen i luften också för snoran rinner som en vattenkran, det är tungt att andas, ögonen känns torra och irriterade, jag känner mig andfådd utan större anledning än att jag rör mig och det känns att det är något fel. Jag vet att jag inte är förkyld, då hade jag inte haft 60-65 i puls medan jag väntade på satelitsignal.

Oavsett vad så har jag fått en grundtid på rundan att jämföra med i framtiden, och det är ju alltid roligt om det går fortare nästa gång. Det kommer det förmodligen att kunna göra också, hoppas jag 🙂