Filosoferade medan jag sprang. Idag hade jag notoriskt svårt att hitta rytmen, vaderna var trötta och utan stuns. Det var inte så att det blev jobbigt, det gick bara inte speciellt fort.

Jag misstänker att när man springer “rätt”, när man flyter ovanpå så där som jag gjorde igår så lägger man mer arbete på vaderna. Det skulle förklara varför vaderna är ovilliga och sega men resten av mig känns helt ok.

Näst sista kilometern pressade jag på lite, jag ville se om jag kunde. Förstås kunde jag, inte tu tal om den saken. Sen lufsade jag sista km hem, nöjd och belåten.