Nu har jag tagit ledkortet. När man leder tar man med sig repet upp istället för att det kommer ner ovanifrån som vid topprepsklättring. Jag vågade alla moment, klättrade, hoppade (simulera fall) så att säkraren skulle få känna rycket i repet och allt. Det var läskigt men på det där roliga sättet, nytt och inte så lite spännande!

Imorgon ska vi tillbaka och leda själva en kortis, testa teorikunskaperna igen snabbt medan de finns färska och innan jag blir rädd och börjar undra vad jag gett mig in på. Har drabbats av någon våg av jävlar anamma eller något, för jag hade som tidsplan att kanske våga leda om ett halvår eller så. Visst är jag fortfarande rädd för höjden och visst var det obehagligt att hoppa och man föll längre, men å andra sidan var jag betydligt mer rädd för att topprepsklättra när jag började än jag är nu för att leda.

Psyket hänger med än så länge, nu är det bara en fråga om klättringen gör det.