I lördags hade vi jättetrevligt med Springskytte, gick och käkade och hade det allmänt jättebra. På hemvägen sprintade jag till tunnelbanan, fick en rejäl kramp men tänkte inte mer på det, det klingade ju av så fort jag stannade i vagnen och efter det kände jag inte av det något mer.
Förrän idag, när jag skulle jogga till TNT i Ursvik och köra med dem. Världens kramp i baksida lår, hopplöst att ens gå smärtfritt. Suck. Bara att vända hem och boka tid hos Access Rehab – igen!
Jag blir så trött.
Tack! Ingen bristning tack och lov, inte som de kunde känna eller hitta, men massivt överansträngd hamstring. Kan träna, men det får inte göra ont (det kan kännas lite förstås, men det är ju skillnad på ont och ont). Så jag ger mig löpförbud tills jag är smärtfri, kör annan kondition tills det inte gör ont och sen trappar jag upp försiktigt med springandet igen. Tar det jävligt lugnt nu, det var nog lite väl nära.
Ta hand om dig!
Sprintar är farligt, det är därför jag helst avstår brännboll (plus mitt obefintliga bollsinne bidrar också)
Ta några djupa andetag. Boka en tid på AR, njut av ett VARMT skönt bad, låt gubben din ge dig en rejäl massage för att få bort spänning och knutar och låt saker och ting ha sin gång.
Inget blir bättre av att din stress och frustration når oanade höjder.