Några veckor före Jönköping 70.3 känns det verkligen ovisst om jag kommer gå i mål. Förmodligen startar jag, simmar, cyklar, men löpningen hänger i luften. Det känns jättetråkigt. Har verkligen sett fram emot att få hålla ihop loppen, Jönköping och Kalmar. Mitt mål detta år har varit att springa hela vägen på löpmomenten. Känns det i höften som i lördags då finns det inte på kartan. Ni som känner mig vet att jag har rätt hög smärttröskel, springer alltid med smärta i mina hälar och det hanterar jag. I lördags gick det inte ens jogga lite lätt tillbaka efter 1 km. Ska prata med en sjukgymnast snart, äter Ipren.
Jag borde kanske korta ner cykeldistans på Lofoten Insomnia. Tyvärr tror jag inte det bara är stretcha och se glad ut. Det finns svullnad och hetta så inflammation finns i alla fall.
Fast än har jag inte gett upp. Konstigt, när man inte kan springa, då vill man inget hellre. När jag kan springa är jag inte den som föredrar det momentet. Då simmar och cyklar jag hellre.
Tackar vet bara inte om jag kan matcha det.
Välkommen i Jönköping! Jag fixar en kanonplats i växelzonen! 😉
Tack snälla vänner… Vad gulliga ni är. Ja nog kommer jag, Ironmantävlingar är ju inte gratis, så lite kul ska vi väl ha. Sjukgymnasten imorgon … Så får vi se.
Kom och simma och cykla och framförallt träffa alla oss andra som har saknat dig på försommartävlingarna! Spring om du kan, gå om du måste eller stanna om det inte är bra. Men kom till Jönköping och hämta din nummerlapp + whatever mer man får.
du få ser detta som ett chans att cykla och springa ikapp mig. jag är inte allts i form för att ställa upp, men göra det för jag är för snål att inte genomföra något jag är anmälde till