Lite intryck i all korthet från i lördags. Nej det e fortfarande ingen race report 🙂 Det kommer det oxå. Va så säkra… 🙂
–
herrejisses vad trångt det blir när 3000
personer ska simma samtidigt. Haha. En tvättmaskin utan dess like fylld av
knytnävar i hövvet å fötter i magen. Och ett motljus som omöjliggjorde all
navigering.
–
mest underligt, ja närmast episkt, torde vara
att jag inte fick ens tillstymmelse till ”infanterield” eller skav i ljumskar.
Trots 18 mil i cykelsadel och en mara i 30 graders värme. Jag ska fan
personligen skriva brev till Skinfit och tacka för hur bra kläder de gör
– nästan lika underligt är att jag inte rättade till solglasögonen en enda gång på 11 timmar! (förutom i transition då). Ha! Hur bra kan ett par glajjer sitta?! Tack Reborn! 🙂
–
jag erkänner att jag gjorde två grejer som inte
e så tri-hardcore… Dels krängde jag på mig ett par ”riktiga” cykelbyxor
(förvisso inte med hängslen å grejer) före cyklingen som jag sen drog av igen
efter densamma. Det är inte direkt koscher i tri-kretsar där cykelblöjan e
minimal. Men ska man sitta 18 mil på den där sadeln känns dessa 10 sekunder väl
investerad tid. Dels bytte jag strumpor mellan cykel och löp eftersom det
kommit ett par rejäla störtskurar under cyklingen. Det är möjligen heller inget
vinnande Ivan Rana eller legenden Faris al Sultan ägnade sig åt…
–
elakast under dagen? Trappsteget upp (och ner!)
i duscharna efteråt. 40 cm upphöjning skojar man inte bort med ben som blir
till telefonstolpar 30 sekunder efter målgång
–
jag ska INTE dricka sportdryck och käka
energi-gels på rätt länge. Fifan va magen tyckte att det räckte efter ett tag.
Men i värmen räckte det inte med bara vatten. Och salttabletterna i ryggfickan
hade helt lösts upp i sina beståndsdelar.
–
Svampar med kallvatten på löpningen är (nästan)
lika härligt som en kall öl efter målgång.
–
kroppen meddelade onekligen själv att
vätskebalansen under slutet av cyklingen va tillbaka på ok nivåer. Noll
pesse-pauser första 120 km. Fyra (!) stycken sista 60 km.
–
ja… Jag pinkade i våtdräkten under simningen…
det får man!
–
Det är härligt hur små grejer kan hålla en igång
och få en glad. Bara en sån sak som att ”få” stanna å pinka på cykeln. Sen
känner man sig som en kung igen 🙂 (det va värst hur viktigt det där pinkandet verkar ha varit…)
–
Det e sjukt kul att cykla lite för fort utförs 🙂
–
Alldeles, verkligen alldeles, för många män
väljer vita tights…
–
Att lura hjärnan är en härlig sysselsättning.
Glad som en lärka upp ur vattnet kommer man! Bara för att komma på att det nu e
18 mil med 1900 höjdmeter på cykeln. Av cykeln stiger man och myser som vore
det fredagskväll med chips å dip av att få ta på sig torra strumpor inför
löpningen. Och kommer sen på att det kanske kan bli lite jobbigt det här med en
avslutande mara… Hövvet e en intressant tingest…
–
Många män i 40-50+ åldern har väldigt, väldigt,
väldigt dyra cyklar och hjul. Nej här räknas definitivt inte min (som köptes
begagnad för att slippa sälja själen till djävulen) till de dyrare. Och nej…
Deras ben levererar inte riktigt på nivå som deras cyklar kan hantera
–
Många går den sista maran. Och det är mer än
helt ok! Det finns liksom inget annat att göra om benen säger nej. Men
intressant att notera är hur många (här återigen företrädesvis män som passerat
säg 40) som dragit på sig sina race-skor och sen behöver 5-6 timmar för en
mara. Hur tänker man där? Race-flats är till för 5-10 km i farter helst under 4
min/km med ett rent steg. För oss glada amatörer är de inte till för en IM-mara
där man sannerligen inte har sitt bästa steg. Det absolut viktigaste för oss
vanliga dödliga är att skon är skön sista maran. Inte hyper-snabb.
Tack Robert! 🙂 Ja det va en lång men väldigt rolig dag! I alla fall så här i efterhand… Haha…
Riktigt bra skrivet! Jag skrattade gott! Grattis till din fina prestation 🙂
Tack Henrik 🙂
Kolla även in mitt senaste inlägg med lite tips från en nybörjare till en annan!
Och lycka till på din IM-premiär. Det e tufft så klart, men ooooh så kul!!
Hej Anders, roligt inlägg. Jag är på väg emot min första IM – och din post var kul att läsa. Härliga bilder med mycket känsla!
Cyklingen ok, Petter. Men på löpningen kostade värmen helt klart tid. Gällde helt klart att hålla koll på känslan i både huvvet å baksida lår 🙂 Men för mig e löpningen det lättaste så jag visste rätt bra hur jag skulle anpassa samt hur annalkande kramp känns och hur mkt jag behövde dra ner.
🙂 Thnks, Simon
Ja, Joakim! Skinfit regerar!! 🙂
Grattis! Hur upplevde du värmen under cykel/löpning? Jobbig som i att man måste dra ner på farten? Eller inga problem? 🙂
Brilliant! You had me at the beard… 😉
Kul, en svensk till som kör med Skinfit 🙂 jag älskar deras kläder, har tripants, flera shorts och en vardagströja, vit. Underbara material!
Ja det kändes bra, Fredrik! Fick till en bra känsla veckan före race och kände att jag va hyfsat förberedd. Hade iofs “bara” ett snitt på knappa 9 timmar/vecka i träning,,, Men det kändes dels som att det räckte, dels som att det varit rätt bra fokad träning.
Tack, Stefan. Och jo… Hehe. Man hinner funta en del! 🙂
Du ser imponerande fit ut på alla bilder och allting verkar sitta som skräddarsytt. Bra jobbat, en inte minst sagt fantastisk tid!
Tack Erik! 🙂 Ja det e ju det som e det fina med triathlon. Det väntar alltid ngt nytt inte allt för långt fram i racet 🙂 Det hjälper huvvet att orka med 🙂
Grattis och tack för sköna synvinklar.
Tar med mig citatet
“- Att lura hjärnan är en härlig sysselsättning. Glad som en lärka upp ur vattnet kommer man! Bara för att komma på att det nu e 18 mil med 1900 höjdmeter på cykeln. Av cykeln stiger man och myser som vore det fredagskväll med chips å dip av att få ta på sig torra strumpor inför löpningen. Och kommer sen på att det kanske kan bli lite jobbigt det här med en avslutande mara… Hövvet e en intressant tingest…”
Bra jobbat, du ser ju pigg ut på bilderna! Med tanke på hur du orkat med att fundera kring cyklar, ben o gubbar med racerförare så verkar det som om de funnits lite kvar i tanken hela vägen. Grymt!