Gick möjligen ut lite för hårt med tanke på att första 5km gick på 30:58 men sen lugnade jag ner mig och hittade rytmen, pulsen stabiliserade sig med bred marginal under tröskeln och sen var det bara mys hela vägen. Broarna har jag respekt för (men inte överdrivet mycket) och jag stannade inte ens för vattenborden den här gången. En klunk ur muggen och resten i håret behöver man inte stanna för. Inga promenader ingår med andra ord i årets tid (ergo inga enkla sätt att förbättra sig till nästa år). Ökade sista km, tillbaka upp i 6-minuterstempo och hade gott om kraft kvar i mål.
Jag kan inte låta bli att undra hur länge det hade hållit om jag hade fortsatt nöta på med gruppen jag hamnade i, där i början. Det är ju inte säkert att gruppen hade fortsatt i samma tempo de började, det verkar det vara få utom de bästa som gör. Det var faktiskt inte förrän jag såg på klockan hur fort det gick som jag noterade att jag hade puls på strax under tröskeln, så jag var lite taggad kan man säga. I vanliga fall hade jag känt av hur nära tröskeln jag låg, men inte den här gången. Adrenalin?
Hade jag haft 14 dagar istället för bara 7 till maran hade jag nog inte släppt den där gruppen. Nu får jag undra istället.
Jag hittade en rygga på Naturkompaniet i Göteborg, North Bend (aldrig hört talas om förut) som satt tight utan att skava och som var bred nog för att inte göra mig röd om halsen, men utan att vara för lång i ryggen. Dess värre står det bara North Bend på den, röd och svart och vätskesystemet i ska rymma 2l.
Dessutom fyndade jag en Dobsom XR-jacka, vinterfodrad men i övrigt identisk med den jag har på sommarn – fast inte i storlek 40 utan 36. Så nu ser jag inte ut som ett springande tält längre 🙂
Dobsom-försäljarna kände igen mig. Då har man handlat mycket hos dem 🙂
Tur att jag hade gott om plats i väskorna, det behövdes 🙂
Intressant. Jag inser aldrig mina begränsningar, det är så trist;) Lycka till i Ursvik så länge.
Gillar och gillar, det är inte det. Bana, asfalt och grusvägar eller andra vägar som inte kräver ett högt löpsteg fungerar på tävling. På träning kan jag springa i Ursvik för att träna löpsteget, men jag är långt ifrån bra på att ta mig fram i den sortens terräng. Mitt löpsteg är fortfarande bara marginellt högre än en heltäckningsmatta (jobbar på det) så jag skulle bara skada mig.
Man måste inse sina begränsningar 🙂
Gillar du inte trail Annica? Varför enbart asfalt?
hehehe, du är rolig du 🙂
Jag? I en riktig terrängtävling? Jag skulle fara fram som en mullvad i snåren 🙂
Brottby rundan 20 km terräng dagen efter är ett bra alternativ till Sthlm halvm:)
Tack 🙂
Kanske Stockholm Halvmara vore nått, jag får fundera på saken när Stockholm Marathon är avklarat. Just nu finns det inte mycket annat i min värld 🙂
Stockholm Halvmara? Testa … eller lägga satsningen på Göteborg nästa år och ta maran som en eftertanke? För undrar gör man ju när man känner att man inte gått för fullt.
Gratulerar till en strategisk vinst. Hoppas du laddar om nu, ev hakar jag på sthlm maran. Får se ifall jag kan göra ett klipp finns många skadade som vill sälja. Lycka till med omladdningen;)