Började lite trögt i januari, med lite fotproblem. Från februari och framåt hela våren, så flöt träningen på bättre och bättre. Distansen på långpassen ökade och i april sprang jag min första 3-milare sedan april -14. Träningen hade Stockholm Marathon som mål och att springa tillsammans med Matilda.

30 maj var det dags. Det blev ännu ett lopp i ösregn! Första dropparna kände vi vid passagen av startportalen och efter ett tag så var det ösregn som höll i sig under hela loppet.

Kände mig pigg, så Matilda fick be mig hålla tempot nere flera gånger under de första 30 km. Vid 35, så var det nästan jag som fick be om samma sak! Funkade mycket bra och vi sprang tillsammans under hela loppet, utan att tappa bort varandra.

Tempot mycket jämnt, med bara 11 sek skillnad på halvmarorna. Vi tog en hel del placeringar när Matilda styrde tempot från 35 och in i mål.

När vi vek in på Sturegatan vid 41 km och såg Stadion, så kom “ståpälsen”. En helt underbar känsla att springa tillsammans inne på Stadion och springa i mål hand i hand.

Gick inte att undvika att det till och med kom några tårar från gubben, av stolthet för vår prestation.

I slutet av juni började jag komma igång riktigt bra igen efter lite marathonvila.

I början av juli knakade det till i knät under ett pass och det blev en lång vila. Omstart från noll andra veckan av oktober. Resten av året har löpt på ganska bra och formen börjar återkomma så sakteliga. Fortfarande inga långpass, men det är ingen brådska. Får jag bara vara hel och jag kan få ihop 3 pass i veckan, så kommer orken automatiskt att bli bättre och bättre.

Inför 2016 så har jag inga tävlingsmål, men hoppas kunna hänga med på något långpass framåt våren. Är så otroligt inspirerande att springa tillsammans med andra Teamare!

Hoppas vi ses på intervallträningarna framöver, så att jag kan jaga Era ryggar!