Träningsvärk i magen idag, det är bra. Då är jag nöjd, det är dessutom precis så där lagom mycket. På väg till en visning blev jag överraskad av ett hällregn – det formligen vräkte ner!! Sprintade i skydd, kanske 70 meter eller så och det närmaste beskrivning av känslan i knäet är väl att knäet höjde ett varningens finger.

Det gjorde inte ont men jag kände att det spände obehagligt på ett sätt som inte var bra. Jag är avgjort inte redo att sprinta i alla fall, men eftersom cykel går bra så håller jag mig till det tills vidare. Överväger ett besök hos ett proffs ändå, även om det är så pass bra att det egentligen inte är ett problem.

Kalla mig nojjig, men det är de här knäna som ska bära mig när jag blir gammal också – och då ska jag lufsa ultramarathon om jag bara kan!

Ultrakärring, det är vad jag ska bli när jag blir stor!