Nyfiken som jag är ville jag se hur jag låg till, och enda sättet jag känner till för att testa dagsformen är att springa. På löpbandet får jag alltid samma förutsättningar, därav att jag formtestar där.
Det blev 10km i 5:52min/km (10,2km/h), dvs milen på 58:37 och förutom att det är personbästa så är det en helt okej tid. Jag jämförde med ett exakt likadant pass som jag gjorde för nästan ett år sen, och då höll jag lägre tempo i snitt (5:59/km) på ungefär samma snittpuls (163 i snitt då, 161 idag).
Men passet jag jämförde med maxade jag verkligen på, jag minns när jag körde det. Då tog jag i. Bara en sån sak som att jag körde en vettig uppärmning den gången, och försökte förbereda mig.
Det gjorde jag inte idag. Jag flöt med idag, försökte slappna av och jag vet att jag hade kunnat lägga i en växel till om jag hade velat. Övervägde det vid 7km men avstod, det skulle bara sabba snittet.
Att maxa är jobbigt, och det sliter. Idén var egentligen att skaffa mig ett milpass jag kan jämföra med om säg 6-8 veckor eller så. Något jag kan göra om, hyfsat ofta om så vore.
Om jag gör om exakt samma pass, milen på ~59 min, och snittpulsen är lägre än idag så vet jag att jag gjort något rätt. Då är det inte så smart att ha kört en maxning på milen, för det är bland det jobbigaste jag vet 🙂
Jag tror nog att skillnaden i slutid beror på att man får lite hjälp att hålla farten uppe, man måste ju trots allt trycka på knappen för att sänka farten och åtminstone tycker jag att det bär mig emot att göra det.
Däremot säger mina baksidor att frånskjutet minsann får jobba på löpbandet också, så riktigt bara att flytta sig uppåt är det inte. Fast det kanske har mer med löpteknik att göra, om man springer mycket på band kanske man blir specialist på det tillslut.
Jag springer ca 2 min snabbare/mil på band än ute (i normalfallet). Tror det har med hjälpen att hålla farten och om man bara förflyttar sig uppåt så tuggar man distans ändå på bandet.
Finns inget man lär sig så bra av som några blåmärken? 😉
Jag använder en kalibrerad fotpod, testade den på Spånga IP och den prickar linjen betydligt exaktare (+-1 steg) än GPS:en någonsin gjort (+-10 meter). Så distans och fart är podden vrålbra på.
Fast jag maxar på samma sätt på bandet som utomhus, behöver jag pusta lite sänker jag farten. Har jag lite till att ge ökar jag.
Största skillnaden är, tror jag, att jag blir kopiöst myket varmare inomhus och att man får lite hjälp att hålla farten när man blir trött. Börjar du sacka efter åker du av, så man är mer motiverad att faktiskt hålla farten på löpbandet 🙂
Det är väl inte annorlunda än ute tycker jag. På milen kan man ju inte springa full sula hela tiden utan måste disponera krafterna – oavsett om det är på band eller ute. Man får känna efter hela tiden alltså och “gissa” om man törs öka lite.
Jag undrar lite hur man maxar på löpband, fast det var du inte riktigt ute efter utan mer ngt att jämföar pulsen vid samma fart på, men jag känner att om man ställer in bandet själv så är det inte samma sak som när man öka och minskar när man springer ute? Du har dessutom pod så att du får bra säkerhet på värdena på bandet har jag för mig? Men tungt jobbat iaf, och Grattis!
Löpbandet är guds gåva till löparen – ibland. 🙂 Intervaller på vintern men även en del långpass. Jag har inte tråkigt när jag springer långpass på bandet – då mediterar jag.
Bra jobbat för övrigt – men det har vi ju redan avhandlat pm-vägen. 🙂
Jag håller med om att löpband är bra när man ska träna intervaller ensam – men då blir det inte samma tristess som 1 mils löpning distansfart för att se hur man ligger till… Annars är intervaller roligast att träna i grupp tycker jag 🙂
Usch ja, nerförslöporna på LL var inte att leka med! Många gick ner baklänges, såg jag, för det hade väl inte tränat nerförslöpning tillräckligt mycket.
Var sak har sin tid och jag gillar hamsterband . Förutom på långpassen. Då höjer jag hatten för dig Annica. 🙂
Det finns inget bättre än ett löpband för backe, helt enkelt. Enda nackdelen är väl att man aldrig får träna på utförslöpning, men det kan man ju planera in på distansträningen utomhus så får man med det också. Det är ju trots allt lite teknik att våga rulla på nerför en backe, våga slappna av och inte dunda ner på hälen i rena förskräckelsen 🙂
Fast jag tycker det är en stor fördel att veta hur fort man springer! Mina långa intervaller, som jag kör, hade jag aldrig mäktat med i det fria om jag inte hade haft ett band som talade om för mig att “tre minuter till ska du hålla detta tempo”. Backträningen är outstanding när det gäller variationen att kunna leka med lutningen. 🙂
Doistanspass däremot – det suger! Fett!! 😀
Det är ju nackdelen förstås, att man vet ju verkligen exakt hur fort man springer 🙂
Tristessen kan man ju bota, med musik eller podcasts t ex men inte ens om man kastar en handduk över displayen så man inte vet hur långt eller länge man sprungit kommer man undan vetskapen att man knappat in en viss fart 🙂
Men jag menade inte värmen, utan tristessen och att hela tiden veta exakt hur snabbt det går, hur långt det är kvar osv… Det jobbiga när jag tränar sitter till stor del i huvudet!
Absolut! 🙂
Nån gång lyckas alla! 🙂
Med tanke på hur pulskurvan planade ut efter 5km tror jag att jag har en hel växel kvar. Om jag lyckas springa lika avslappnat och fokuserat dvs. Idag höll jag verkligen ihop (och upp) kroppen på ett sätt jag inte lyckas med alla gånger 🙂
Klart du ska vara nöjd! Hur många maxar – eller ja, nästan – på milen och samtidigt tränar inför ultralopp! Inte många! Kul att läsa! 🙂
Maria, jag lider lite av värmen inne också men den här gången hade jag en golvfläkt som blåste mig sval. Iofs har jag fått huvudvärk nu istället (för mycket av det goda kanske?) men det var det värt 🙂
Sylvia, tack! Nu när det sjunkit in hur fort det gick för den relativt låga ansträgningen (jämfört med det andra passet alltså) är jag mer nöjd än när jag skrev inlägget 🙂
Helt OK tid?!? Lysande, om du frågar mig! Bra gjort, löpband eller ej! Grattis! 🙂
Då springer du säkert snabbare ute dessutom, för det finns ju inget jobbigare än att stå på löpband… Tidvis har jag tränat massa km på löpband jag också, men jag tycker att hastigheten känns mycet jobbigare på bandet än ute i naturen! 🙂