Väldigt varmt och väldigt jobbigt men också väldigt trevligt eftersom jag fick springa med min älskling! Träningsvärken tyckte inte alls om att jag sprang och det blev aldrig riktigt lätt. Fast det var trevligt att få komma ut, en trevlig runda och trevligt sällskap så då gjorde det inte så mycket att jag sprang med betongrumpa och stela vader 🙂
Fast i morgon tar jag det lugnt 🙂
Vi stannade till under löpningen för att beundra ekorrarna, jag bara måste få plåta de söta små varelserna.
Jag använder löpningen som en förevändning för att få ge mig ut på äventyr, se nya saker och omgivningar. Det är inte alltid löpningen i sig som är det viktigaste, utan att ha kul och njuta. Jag tror att löpningen vinner på det i längden.
Ekorrar, jag önskar alltid jag hade nötter med mig när jag råkar på dem – och jag har det ALDRIG!
Precis! Det blir en skön utflykt, en sväng ut i det okända en liten stund. Jag hade t ex aldrig sett Bromsten förut, det var fint där (det är där eorrarna bor).
Visst är det underbart att ge sig ut på utflykt! Att man sedan väljer att transportera sig löpande blir lixom grädde på moset – kul, skönt och praktiskt. 🙂