Jag har svårt att komma på ett passande superlativ för att beskriva gårdagens pass. Det blev perfekt i alla avseenden, 3 mil i avsaknad av kyla och med bra musik i öronen, vackert Stockholm, vackert väder i stort sett, gott humör, gott vatten. Allt bra helt enkelt.

Nå, vackert väder var kanske att ta i, det säger nog mer om hur solig jag var inombords än om vädret i sig. Men det var ett bra sätt att fira löpningens dag. Många sprang nog i grupp men jag körde mitt race solokvist och firade för mig själv.

Kanske inte det mest välavvägda skovalet, VJ Falcon, sett till distansen och underlaget men det gick bra ändå. Jag har inte sprungit längre än 2 mil i odämpade skor tidigare (VJ Falcon är helt odämpade och broddade) och minst 50% av dagens runda gick på bar asfalt. Det rasslade rätt bra när jag sprang, men det var bara en fördel för då hörde folk att jag kom bakifrån och lämnade fri väg 🙂

Idag är jag bara lite trött i underbenen, antagligen en effekt av att jag ökade distansen i odämpade skor med en si så där 30% rakt av men det är ingen ko på isen. Det är en stillsam ömhet som mer talar om för mig att jag gjorde något nytt igår än den där sortens ömt som är en varningssignal. Jag är tacksam för att jag har starka fötter och starka ben, jag har skött min grundträning.