När jag kollade i schemat framöver upptäckte jag att Lidingö Ultra 50km nästan smugit sig på mig, det är 13 dagar
till tävling ju.

Det pirrar faktiskt till lite i magen eftersom Lidingö ultra
inleder ett sjok av tävlingar som jag tycker är riktigt roliga och som under
många år varit de viktigaste med Stockholm Marathon som Grande Final. Nu har de
fått finna sig i att spela andrafiolen, eftersom huvudnumret även i år kommer
att vara Stockholm Ultramarathon 100km.

• 3:e maj: Lidingö Ultra 50km
• 17:e maj: Göteborgsvarvet 21km
• 31:e maj: Stockholm Marathon 42km

I år blir det två veckor mellan varje lopp, det passar mig bättre.
Något år har det bara varit en vecka mellan Varvet och maran och då har jag inte
kunnat prestera bra på något av dem. Men i år har de lagt loppen perfekt, och
jag börjar tro det är med flit (jag har mailat kanslierna och bönat och bett dem
om att de ska försöka undvika att kollidera med varandra, och jag kan knappast
vara den enda) 🙂

Naturligtvis
klurar jag ju på om jag är i form, är jag på hugget? Kommer jag att nå mina mål?
Det vet jag inte, men jag har i alla fall chansen tror jag. Jag vet att jag är
snabbare, jag har varit snabbare på kontrollrundorna i år (jag har ett par
rundor jag använder som benchmark) men jag har ingen aning om huruvida jag är
lika uthållig eller ej. Jag har skött långpasset men räcker det? Förra året hade
jag dessutom fruktansvärd tur med vädret, det var (för mig) perfekt väder och
jag var lagom taggad då. Kommer jag att ha samma tur i år, och tajma lika bra?

Stockholm-Marathonveckan blir tuff oavsett vilken form jag
är.

Spännande!