Tidigare under dagen noterade jag roat att jag har träningsvärk i höfterna, baken och höftböjarna. Lite oväntat, tyckte jag och tänkte att det minsann skulle lätta med lite lugn jogg. Jag började faktiskt med att töja ut benmusklerna lite mjukt före passet, så stel kände jag mig. Det säger en del.

Nä, det lättade ju inte som ni säkert redan gissat. Hade en lös idé om att ~6:40/km kanske kunde vara lämpligt men så fort ville benen inte att jag skulle springa idag, så jag fick vacker sänka farten.

Efter några kilometer kände jag med all önskvärd tydlighet att det inte bara var i höftregionen jag hade träningsvärk. Vaderna och hamstrings knorrade yrvaket och irriterat och magmusklerna kändes trötta och ömma. Sen var det ju förstås bara att invänt resten av serenaden av klagosånger från kroppen.

Det var vansinnigt så hårt snabblöpningen igår tog på kroppen. Det hade jag faktiskt inte riktigt räknat med. Är det så man springer sönder sig, genom att underskatta hur hårt tuff löpning tar på kroppen och överskatta hur mycket man tål?

Skulle nästan tro det.

Tur att det vaknas en hel del vila framöver.