Jag tycker det är tröttsamt att benen inte hänger med, jag är ju så sugen! Vädret är perfekt, lite väl blåsigt kanske, men soligt och lagom varmt. Jag vill vill vill springa! Idag tog jag det så lugnt att jag nästan gick, ändå kände jag att benen kroknade runt 6km – igen! Fast då var tempot redan så lågt att skillnaden inte blev så markant som sist.

För att ha något att fundera på medan jag sprang knyckte jag lite inspiration av Kristina, och lattjade med att försöka hålla pulsen under 155, fast inte hur långt under som helst förståss. Det var svårare än jag trodde att hålla pulsen under 155. Gav upp efter ett tag och höll mig bara någolunda i närheten av den pulsen till sist, jag skulle ju ändå bara springa milen så varför inte låta pulsen skena lite? 😀

Jag förmodar att lagom till benen är med på banan igen så är vädret uselt… (#)