Det var skönt att vara solokvist i skogen, bara jag och ett avsnitt av “Zombies, run!”. Det var första konditionspasset på mycket länge, älskling och grynet stannade hemma medan mamma svettades i elljusspåret en stund. Powerwalk räcker gott just nu känner jag.

Stigarna är för smala och för mycket rötter för att vagnen ska kunna följa med runt spåret, det är alltså inga breda fina elljusspår utan bokstavligen en smal stig, så den rundan får jag ta när jag är själv. Det finns andra rundor vi kan ta, där vagnen kan vara med 🙂

Det är viktigt att pappa får bonda med bebisen i lugn och ro. De behöver bygga en egen relation, och det gör de nog bäst när jag inte lägger mig i, så för att inte grynet skulle bli olycklig förberedde jag en flaska, tack och lov finns det bra pumpar och nappflaskor, så att pappa skulle slippa ha en arg, hungrig bebis på halsen medan jag roar mig. Det verkar ha fungerat över förväntan, det kan betyda att jag kanske kommer ut på fler rundor framöver.

Dessutom är jag rätt mån om att få lite egentid, utan en endaste kotte i närheten som begär saker av mig. Ladda om de mentala batterierna lite 🙂