Idag fungerade verkligen allt. Igår laddade jag med tacopaj som äldsta dottern lagat så magen stod i fyra hörn och det var nog raketbränsle, för jösses Amalia så bra det gick idag. Jag kände mig verkligen laddad, stark och pigg när jag väl kom igång. Att ta sig ut och komma igång var däremot en helt annan historia. Men den segheten släppt i samma sekund som jag kom ut och fick sol i ögonen. 🙂

Jag höll faktiskt lite koll på pulsen, avsikten var att inte låta den skena över 150 allt för ofta men istället fick jag pinna på så den inte sjönk under 130 och det var någon nytt!!

Den långa backen från Spånga mot Flysta gick som en dans, det långa evighetsmotlutet mot Tranebergsbron flöt förbi utan bekymmer, Tranebergsbron påverkade inte ens snittfarten och ner mot Rålis ökade jag farten utan att pulsen stack för det, och inte för att det enbart skulle vara nerför där, det finns en och annan uppförsbacke också faktiskt, utan för att jag mötte en sån massa glada människor.

Det gör stor skillnad på det egna humöret om man spontant får en massa leenden, man börjar faktiskt le själv. Undrar vad som kom först idag, hönan eller ägget. Jag tror jag delade med mig ganska frikostigt med leenden jag med. 🙂

Stadshuset passerades i bibehållen fart och Karlbergskanalen, där jag annars alltid tappar väldigt mycket tempo (obegripligt varför) bjöd enbart på en mindre fartsänkning. Vidare, i generell riktning mot Sumpan via Pampas marina flöt hur smidigt som helst. Benen började väl bli lite slitna, tänkte jag, men jag pinnar väl på så långe det finns krut kvar.

Passerade Lötsjön i Sumpan, Hallonbergen och bort mot Ursvik. kände mig oförskämt pigg, vid det här laget hade jag tillryggalagt 26-27km eller något i den stilen och benen bara trampade på. Är det då så märkligt att jag blev lite nyfiken på slutet och började pressa upp farten lite, bara nosa lite på övre gränsen eller vart den kan tänkas vara någonstans. Vart blir det jobbigt?

Nå, det fick jag inte veta för när klockan visade 6:22 min/km sista kilometern var jag bara genomlycklig och lyckorusig – och i stort sett hemma.

Vilket hejdundrande bra pass! Jag är så nöjd!!!