Det stod tusingar på schemat, sju stycken för att vara exakt. Det var inte utan en viss nervositet jag gav mig på det eftersom jag har träningsvärk i en hel del muskler. Löpbanden på gymmet är fantastiskt tungsprungna dessutom, man blir jättetrött på dem.

Redan första intervallen tyckte jag kändes jobbig och det blev aldrig lättare kan jag säga. Vid 4 avverkade undrade jag vad i hela fridens namn jag gett mig in på, vid 5 tänkte jag att jag är galen men vid 6 vände det. Nu är det ju bara en enda kvar!

Och hela tiden tassade jag fram i A5:orna. Så underbart lätta! Vilka skor, det är det här de är gjorda för! Perfekt passform, perfeka för snabblöpning. Underbart lätta. Löplabbet Race visste vad de gjorde när de rekommenderade den skon utifrån min röriga beskrivning av “lätt, mockasinkänsla, följsam och ska inte väga en massa i onödan” 🙂

Det var ganska länge sedan jag körde intervaller så jag är faktiskt väldigt nöjd med hur fin pulskurvan blev, enda gången jag kom över 88% av max (där nånstans ska min tröskelpuls ligga) var sista intervallen och då är man faktiskt ursäktad tycker jag 🙂

Fast 60 sekunders vila kändes kortare och kortare. Jag är mycket glad att det inte var bara 45 skunder för då hade jag nog blivit knäckt.

Jag ser fram emot ett lugnt pass imorgon. Lugn löpning, vad skönt det låter nu! 🙂