Lördagen ägnades åt träning, hockey och ESC. Sov alldeles för lite natten till söndagen. Steg upp med Älskling på söndag morgon för att vara säker på att komma upp över huvud taget. Varje liten aktivitet kändes som ett dagsverke;
Vattna växterna.
Tömma och ställa ner i diskmaskinen…
Vika mjölk- och yoghurtkartonger….
Diska müsliburken….
Ladda dosetterna.
Borsta tänderna….
Diska brödformarna….
Där någonstans däckade jag och sov från elva till halv tre när Älskling messade att golftävlingen gått uselt och att han var genomblöt trots regnkläder. Jag bokade av mig från spinningen för att sedan boka tillbaka mig. Älskling talade mig till rätta, han vet väl hurdan jag hade blivit om jag hade gett efter och skitit i träningen.
Hann göra kycklingwok med fullkornsris och besöka återvinningscontainern innan jag cyklade till Gerda. Ådrog mig årets första myggbett på vägen dit. När det gäller passet kan jag bara säga att antingen har de höjt intensiteten på passen rent generellt eller så är det jag som hinner bli ringrostig mellan gångerna.
Jobbade till halv ett idag. När jag kom hem tittade frossade jag i guldklipp från hockey-VM och sen sov jag i nästan tre timmar…Jäkla hormoner :-/
Gjorde en kesolasagne med massor av spenat, god och kryddstark.
Jobbar till halv ett imorgon också, till fyra på onsdag och sen åker jag in och gör mina sista timmar på torsdag morgon. Direkt efter jobb på onsdag har vi avtackning av en arbetsterapeutkollega som går i pension. Vi ska iväg och bli guidade i nån kryddträdgård och sedan vidare och äta och det ska bli riktigt dåligt väder. Läkarbesök var planerat till fredag morgon men sekreteraren ringde redan torsdag i förra veckan och sa att det var inställt på grund av sjukdom. Doktorn har väl bränt ut sig nu när hon ska sköta två mottagningar. Så går det när Regionen sparar in på vikarier. Fredag eftermiddag och kväll blir det möhippa.
Planerar att träna alla dagar utom onsdag samt med ett frågetecken för lördagen, det beror på hur jag mår efter fredagens festligheter.
Snart spikmatta och godnatt. Hoppas på lite mer och bättre energi i morgon…
Och som kan ta att man tjurar lite innan man kommer iväg 😉
Jag är lyckligt lottad…
Skönt att ha en älskling som förstår och kan peppa när motivationen tryter!